Dagens problem är att vi inte är grottmänniskor

Vad gör man? Jag har ont i fingrarna, skolmaten är äcklig, håltimmen är snart slut, jag har inte valt bok att läsa till svenskan, har inte fått tag på "Individen och staten" eller vad boken till SK1 hette, har inte fått min mobil ännu, vet inte när Tååfe hade tänkt dyka upp för att få sin plånbok....

Om man bara kunde leka lite stenåldersmänniska och springa fort utav bara helvete. Men nu är jag en 2000-tals människa, de sitter på sina arslen och blir stressade istället... -.-

Nu ska jag sätta mig vid borden och hoppas att Tååfe dyker upp så småningom... =P

Hej, jag heter Erin och är tre år gammal!

Mitt liv då? Vart försvann det? När kan jag sätta mig ner, dricka te med gamla vänner och fråga: "Kommer ni ihåg den där gången då vi gick i lågstadiet..."? Aldrig. För mitt lågstadieliv var mitt förra liv, mitt högstadieliv var mitt förra liv. Det enda jag har kvar är minnen jag börjar gråta av och en massa gamla teckningar i två vita pärmar... Och ifs mig själv också. Jag finns kvar. Jag är jag och utan dem hade jag inte varit jag. Antar jag.

Man ska inte gräva i det förflutna och i det som kunnat vara, men jag lever ett halvt liv. Ett liv utan den där kärnan, den där början, någonstans där man kan komma ihåg. Alla röster och känslor, dofter, skratt har blivit så dimmiga efter de här åren på lusse.

Lusse ja... Början på mitt liv, ett liv jag inte vant mig vid ännu, ett liv jag älskar och uppskattar för vad det är och för vad det ger mig, men som saknar det jag var förut. Jag har bara lärdomen kvar. Lärdomen att aldrig ta något för givet, en vän är en vän, inte ditt syskon, inte din blodsförvant. Kan du inte ta hand om henne, så kan hon lämna dig utan att känna några skuldkänslor. Lärdomen att jag är så full av fel och hål att allting läcker ur mig om jag inte ständigt påminns om dem så att jag kan lappa ihop dem med jämna mellanrum.

Men det finns påminnelser alltid. Oh ja. Fyra stycken för att vara exakt. Fyra stycken vackra, individuella, självständiga och levande påminnelser. Varav jag ser tre nästan varje dag. Något som påminner mig om hur saker och ting kunnat vara. Och hur saker och ting är.

Jag har levat i snart 18 år, men jag kommer bara ihåg tre år som jag fortfarande förknippar med min jordliga kropp. Tre år. Vad gör man när man är tre år? Inte så mycket. Vill ha, vill göra, vill vara, vill inte, vill, vill höra, vill se, vill hit, vill inte dit.

Ja, så kanske det är.

"Hej, jag heter Erin Ida Maria Gäddnäs och jag är tre år gammal!"

Ajy 16 år!

Åren har gått fort va? Nu är du i samma ålder som jag var då jag med skräckblandad förtjusning tog stegen in i en helt ny fas av mitt liv. 16 år.

Vi har känt varandra rätt länge, huh? Sedan musiklägret 2005, då jag spelade Gud Signe på order av lägerledarna [höh höh, undrar varför xD] Då vi snodde Jonatans keps och gömde den lite här och var. x) Och då vi sov i det där tältet, det var så det gick till va? Du och jag offrade oss tillsammans med Iris och Malva och några andra att sova i tält då det inte fanns rum för alla på lägret.

Vi har upplevt mycket sedan dess, på gott och ont. Ätit många chokladkakor, kokat både gott och blaskigt kaffe, legat på jumbotrampolinen och vilat, farit till Sverige, suttit fast på en färja och i en hiss, lekt pirater på Lilla Holmen, skämt ut oss inför turister, kommit på karaktärer, simmat, gråtit, skrattat, kramat och älskat och hatat livet.

Hur som helst var det egentligen bara en sak jag vill säga: Jag är så otroligt glad att du valde att sova i tältet. =)
















Ily Ajy!!!

Sent i november

Det är något visst med att sitta i köket om sommrarna, något väntande. Man sitter och dricker lite kaffe, äter någon smörgås och kanske läser något, t.ex. "Sent i november" av Tove Jansson. Det står en blombukett på bordet, det gör det alltid, för mamm tycker om blommor och vi har nyligen haft födelsedagsfest. Kronbladen börjar ifs redan falla, men det gör inget.

Ute lyser solen och fåglarna kvittrar så högt att det är omöjligt att inte höra dem, men efter ett tag blir ljudet en del av bakgrunden och man glömmer bort det. Ungefär som havet ute på Kökar, det kunde gå veckor utan att jag hörde havet trots att det brusade högt omkring Hamnö där jag bodde.

Ljuset, fågelkvittrandet och värmen ger en löften om att om du går ut så får du uppleva något vackert och skönt. Men jag sitter oftast kvar vid bordet och bara tittar, för jag vet att om jag går ut förstör jag förväntningarna om jag inte redan har en plan på vad jag ska göra ute.

Men idag hade jag något av en plan.

Ajy sov över här igår och när jag lyckades komma upp vid halv tolv tiden så var mamm på väg för att sjunga någonstans med Skrållan. Och så småningom försvann LiLLan iväg med Maja till deras stuga. Då tog jag fram en bunke jordgubbar, grädde, socker och två skålar och började skära upp. Sedan gick jag och Ajy ut och satte oss.

Ajy tycker inte om att vara i solen, den gör henne yr, men min hy behöver sol och jag behöver lagra D-vitamin till vintern. Efter ett tag tvingade jag henne upp på jumbotrampolinen. Där rullade hon in sig i ett täcke och somnade. Jag läste "Sent i november" och drog upp kjolen och rullade upp tröjan och solade lite.

Det var skönt. Det ska jag göra igen. Men jag måste hitta en ny bok, jag läser ut muminböckerna så fort... =3 De är mysiga och gör mig glad i själen. ^^

Nu ska jag kanske be om att få lite kaffe och göra lite sen middag åt mig.

Ciou~

Sommaren är kort, men iår ska den hamna på kort =D

Buääh! Har matte snart, men har inte mattehäftet med mig! D= FAAAAAAIL!~ Vad i hel gör man då då? Jo, man klagar lite på Facebook och bloggen sedan så skriver man talet på vanliga randiga papper istället... =P

Hanna fyller 17 idag! =D Hoppade på henne och sa grattis när hon skulle och äta. ^.^ Jag kanske tar med henne på middag efter att studiestödet kommit så tar vi en liten middag och tillbringar kvällen åt äventyr. xD

Abiturienterna skriver matte idag. LYCKA TILL! =D Tååfe sitter väl där inne och dricker Battery, den virrpannan... =P Hoppas han inte för det, han borde äta en massa choklad istället och ha en termos RIKTIGT koffein!

Idag MÅSTE jag seriöst börja tänka på provperioden, åtminstone organisera pluggandet så jag hinner plugga in allt innan stressen lägger in. Men jag är så lat... =3

Dessutom far mamm till Hesa idag för att kunna skriva i lugn och ro. Hennes husbok måste vara klar snart. När hon är med barnen så brukar vi nog suga musten ur henne så hon hinner inte ägna all tid åt boken. Samtidigt tror jag att det är lättare och svårare att inspireras till att skriva en inredningsbok hemmifrån. Lättare för att det känns enklare att tänka på något och inspireras av det om man saknar det, så kanske hon får starkare bilder av huset om hon inte är hemma och svårare just för att hemma alltid känns som det bästa stället för funderingar och tankar.

Själv tänker jag börja skriva lite mera igen, min passion är på väg att komma tillbaka och ajg hoppas att den skulle kunna hålla i sig över våren. Så att jag har något att bry huvudet med tills sommaren. =3

Jag har inte så specifika planer för sommaren, vissa saker känns dock viktiga. Jag vill ha med några vänner till Kökar, helst individuellt. Och så vill jag sova i tält eller på någons stuga, för det är alltid mysigt. Och så vill jag besöka Sthlm med Moíro, kanske Jash om hon har tid och LiLLan. Så vill jag ha en trädgårdsfest hemma hos mig någon gång då man är ensam hemma. Och så vill jag i allmänhet göra något, snälla! Vad som helst! Och snälla, ni med bra kameror, ta med! Jag vill så gärna spara mina minnen, för man vet aldrig när de bara är minnen.

Ja, jag saknar sommaren... =) Och Kökar. Och att umgås med människor man älskar i flera dagar...

Ska vi ha en underbar sommar?

Ciou~

Snåljååååp

Har finska förhör idag och har inte varit speciellt aktiv med att plugga på det... Så det är dagens hinder. =P Men efter all den skiten blir det PARTHEY~! Ska bara ta ut pengar [80 fucking euro!] och sedan blir det att vara med LiLLan under eftermiddagen tills vi ska till Hotell&Restaurang skolan med Tååfe ikväll och äta oss feta. =3

Jag är så snål... Igår stod och dreglade över Twix och Mars och Tuplah~ på Mattssons, men jag är så snål att jag inte klarade av att köpa ens EN stång, även fast jag var lite låg och sådär... >.< Jag gråter inombords av att behöva ta ut så mycket pengar, men jag har ju lovat att bjuda LiLLan och Tååfe! D= Dessutom kan jag bara ta ut 20 eurosedlar... =( Och jag sa att jag skulle stå för 15 euro var för dem. ^^ Så det måste jag lösa också... e.e

Besvärliga situationer jag sätter mig i! =D

Men nu ska jag försöka plugga en aning. ^.^

Ciou~

WE... ARE... FA-MILY~

Jag älskar min mamma, jag älskar min pappa, jag älskar LiLLan, Lion och Skrållan. Jag älskar mina vänner!

Jag älskar min familj!

För ni är väl alla min familj...? Eller hur?

Den här veckan har varit tung. Både psykiskt och fysiskt har det varit jobbigt att anpassa sig till vardagen igen. Tur att Tååfe är tillbaka nu också... För när han väl har skrivit de där förbannade studentproven så kommer vi kunna börja umgås varje dag igen. =3 Ifs kommer jag söka upp honom någon gång i veckan och ge honom puppyeyes och så följer han med på en fika. ^.^

Det är så mycket SNÖ! O.O Jag har inte sett yttertrappan på hela dagen, den har varit... översnöad! e.e SLUTA SNÖA FÖR I H******! JAG VILL HA SOMMAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAR!!! D=

Sådant man får stå ut med när man bor i Norden... -.-

Men nu ska jag ha äppel och te! =3
Ciou~

01.14

Jag är glad att jag kunnat ge dig den trygghet du känner just nu. =) Högst antagligen har du haft en ganska nervös och jobbig tid mellan träffen och offentliggörandet. Jag är nervös, spänd, förvirrad, ja, men allting löser sig. Det finns mycket som jag ännu måste få veta och förstå, kanske t.o.m. känna mig ledsen över. Men det betyder inte att jag inte står fast vid det som jag och LiLLan kom underfund med ganska direkt: Vi älskar papp och vi är lyckliga för hans skull, därför kommer allting att bli bra. ^^ Hoppas den där meningen blev rätt nu för jag har haft problem med de där dubbelgrammatikmeningarna, som att säga en "dålig ovana" istället för en "ovana" eller en "dålig vana". xD Nåja, klockan är 01.14, det är inte meningen att jag ska förstå vad jag skriver...

Nite~

En solig vårvinterdag på Åland

Lycka, lycka, lycka, lycka! =D Jag har inte kännt mig såhär avspänd på jag vet inte hur länge. Imorgon ska jag till BUP och jag har bara positivt att säga. Skönt att mamm och papp tog tag i situationen och fick iväg mig dit, för såhär har jag inte kännt sedan... Ja, jag vet inte när. =]

For till stan med mamm, Lion och Skrållan idag. Biblioteket och filmer blev det... x] Jag träffade både Hanna och Amie. =D Hanna ska jag träffa onsdag, torsdag eller fredag och jag far hem till Amie till helgen och checkar hennes nya place. ^^ Jag ska ju till Sthlm antagligen på lördagen, men på söndagen kan jag ju ta mig tid isf...

Jag ska bara se när jag kan fara och skrinna också. ^^ Jag är rätt sugen på kaffe just nu, men jag vill inte riktigt gå ner och koka, jag har blivit sämre på att koka kaffe. x]

Mina föräldrar har btw offentliggjort sin skiljsmässa nu på Facebook och så, och nu när jag och LiLLan vet om det så har papp också kunnat offentliggöra sitt nya förhållande. Jag och LiLLan är såååå glada för hans skull. =] Hon verkar vara en jättesöt och jätterar människa och vi är hur spända som helst på att få träffa henne och hennes tre barn. LiLLan envisas med att kalla dem hennes plastsyskon, jag vill nog lära känna dem först. x] De kanske inte uppskattar det.

Moíro har klippt och färgat håret också! =D Hon är såååå söt! ^^ Som vanligt ifs, men jag tycker om att säga att hon är söt. =D

Sweeeeeeetness! =D

Well, nu ska jag gå och fråga om mamm har lust att koka lite kaffe, jag vet att klockan är sent, men det märker inte jag av. >=3 Jag har ju Melatonin! =D

Ciou~

En ledig provperiodsdag

Var hos Eifos och Tååfe idag till klockan 16 då jag skulle till BUP med mamm. ^^

Jag vill inte säga för mycket här över Internet, det är inte riktigt professionellt att sälja sin själ på nätet, men jag kan säga att det nu finns en chans att jag snabbt kommer upp på benen igen. Eller så blir jag galen och börjar måla blommor på väggarna! =D

Efter den här provperioden är det ju sportlov. => Det är kännt i min vänskapskrets att jag... kan... inte... åka... skridskor! Men jag tänker försöka! Det kommer inte gå bra och jag kommer ha ont, men jag måste ju försöka klara av det, för det är ju KUL att åka skridskor! =D Eller ja, många av mina minnen från INNAN det INTE var kul att åka skridskor mer är ganska trevliga.

Så jag kanske försöker mig på isen under den där veckan då mitt manliga ekipage är med sitt förkläde i Sverige [d.v.s. hans flickvän] och alla vekar ha något på g. Egentligen kallades jag för Tååfes förkläde, men jag tyckte att det passar sig bättre att hans flickvän får den titeln. ^^ Jag får vara något annat [som jag inte kommit på ännu].

Mitt första prov är om... fem dagar? Och jag borde verkligen FÖRSÖKA ge mig in i pluggandet, men jag vill hålla min distans. Jag vill ju inte tvinga mig själv in i det om jag mår dåligt av det. Så jag tar det lugnt och lär mig i min takt, det är ju ordlistorna som är svårast. Grammatiken kommer av sig självt när man läser.

Nå, nu ska jag snart gå och sova. Mitt Metatonin [Stavning? Uttal? Heter det ens så???] borde börja verka snart, jag känner mig faktiskt lite trött. Men först ska jag fixa mig inför natten. =>

Nite~

Systematiskt? Näe, inte här...

Jag är rädd. Rädd för att gå och lägga mig, rädd för morgondagen, rädd för skolan, rädd för min prestation, rädd för mina vänner, rädd för min familj och jag är framförallt rädd för mig själv just nu... Jag känner mig lite utom kontroll och vet inte riktigt var jag har huvudet eller VAD TUSAN DET ÄR JAG HÅLLER PÅ MED!

Varför kan inte jag få ha kontroll över mig själv? Över mina känslor och MITT liv!! Jag vill inte att något ska ha kontroll över mitt liv, men jag låter ALLTING styra mig UTOM jag själv, mina egna behov och mina egna känslor. Jag dras bara med av rädslan att inte duga, att inte vara tillräcklig, att inte göra rätt. Nuförtiden tvivlar jag t.o.m. mig själv på ett sätt jag inte är van vid.

Har jag verkligen full koll på vem jag är? Vad jag känner? Har jag den där självkänslan alla psykologer, mina vänner, min familj säger att jag har?

Det är egentligen lite för sent för att tänka över den saken, jag borde egentligen sova då jag börjar klockan 08.00 imorgon. Men jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte lägga mig ner på sängen för jag är livrädd för att slappna av och försöka låta BLI att tänka, för det är då allt det här dyker upp.

Jag vet, jag är bara stressad inför små saker, men jag har bara det felet, jag förstorar upp mina problem helt oproportionerligt och de är inte värre än det att jag bara är osäker på om jag har kontroll. T.ex. imorgon, jag ska hålla i uppvärmningen till basketlektionen. Vore det inte för att jag inte kommer ihåg om man måste ha det skriftligt på papper och ge det till läraren så skulle jag inte oroa mig för det. Tyskan, om det inte vore för att Eva förvirrade mig lite då hon på high speed förklarade för förkylda mig om vad för schema vi har som t.ex... NÄR SKULLE VI SE PÅ DEN DÄR FILMEN OCH NÄR SKULLE VI HA LEKTION?! Och det där pappret i tyskan? Eva sa att jag skulle gå och få det då jag var frisk. Chrisse sa att jag skulle få det av Eva, för hon hade två exemplar.

Så jag är förvirrad och har inte kontroll, och se vad det leder till... Panik och stress.

Fan, jag ska gå och lägga mig nu, men jag vet inte om jag klarar av det, jag är bara så himla uppjagad och spänd...

Varför...? Varför får inte jag vara en sådan där människa som kan systematiskt ordna upp problem, som inte stressar upp sig utan lugnt tar reda på vad som behöver göras o.s.v. Det är så inte jag. Jag BEHÖVER den här systematiken, men jag kan inte skapa den, den måste skapas åt mig annars kolapsar jag och blir det nervvrak jag är nu när saker inte vill gå ihop för mig...

Kanske jag borde gå över till mamm och få ett lugnande ord.

Nite~

Tååfes bild

Sitter hemma och dricker kaffe, längtar tills veckan är över, planerar att skriva ett tal till svenskan och kanske se på Antikrundan med mamm ikväll. Har inte så mycket att göra, men jag vill verkligen ta det lugnt just nu.

Tååfe! Det är snart läggdags!! 3 och en halv timme kvar, sedan ska du lägga dig! Det är för ditt eget bästa då jag kommer att klampa in imorgon och kräva att du kommer och öppnar dörren.

Jag tänkte teckna lite och så e-maila amf, de har inte fått mitt kontonummer än, så de kan inte överföra pengar, men snart... Snart så har jag pengar! Och jag tänkte att jag skulle leva på 20 i månaden och att resten skulle få gå till familjen, vad har jag för nytta av pengar egentligen? Jag äter mig fet på caféer. Nej, då får pengarna gå till hela familjens magar istället.

Nu ska jag skriva lite och sedan [då jag hör att Bolibompa slutar] så sätter jag mig i vardagsrummet och tecknar och pluggar lite.

[Här har du bilden Tååfe xD]

Ciou~

Skilsmässan

Jag borde kanske yttra mig om det här eftersom jag inte tycker att folk ska vara helt ovetande om det, men mina föräldrar ska skilja sig. De har redan gjort upp och vad jag fått höra har de t.o.m. fyllt i och skickat papprena.

Detta kom naturligtvis lite som en chock eftersom jag inte riktigt uppsnappat de vibbarna. Även om det varit spänt under hösten så har jag sett det som något... ja, något som gått lite upp och ner med vår ekonomi kanske?

Men i slutändan så tror jag att allt kommer ordna sig. Jag och LiLLan tar det iaf bättre än vad man tror. Ibland tänker jag inte ens på det, även om det inte var mer än en vecka sedan vi fick reda på det. Så småningom kommer vi hitta ett sätt att vänja oss vid att inte alltid få vara med mamm och papp samtidigt. Men i början kommer det kännas lite tomt, kanske lite ensamt på något sätt, men vi kommer över det.

De har ordnat upp det så att det inte kommer bli en smärtsam separation, eftersom Lion och Skrållan är så små ännu. Så inget kommer egentligen att förändras mycket förrän till sommaren kanske om papp börjar fundera på att flytta.

Men jag flyttar ju också så småningom, så jag kanske inte kommer lägga märke till det så mycket. Kanske då jag kommer hem och gärna vill umgås med hela familjen. Men det har ju faktiskt varit så nu nästan hela hösten att mamm och papp har gått om varandra hela tiden. När den ena kommer hem så far den andra på ett annat jutto och så har det hållit på.

De har så parallella liv att de inte längre hittar en knutpunkt till varandra. Det enda de egentligen har gemensamt är oss, barnen.

Men vi älskar dem och de älskar oss och de är fortfarande nära vänner.

Så egentligen är det bara illusionen av skilsmässan som är jobbig.

Vissa saker förstår man faktiskt bättre när man blir äldre

Knuten i mitt bröst verkar inte vilja försvinna... Den har funnits där nu i flera månader, jag måste göra något åt den! Men om jag gör det, kommer inte allt den hållit inne svämma över i mitt bröst...?

Men jag kan inte fortsätta känna såhär. Jag kan inte ljuga för andra, men jag är hur bra som helst på att ljuga för mig själv. Men jag kan inte längre. Jag måste öppna ögonen för mig själv och försöka respektera mina känslor, för utan dem så blir allting jag gör fel och kommer att spänna åt knuten ännu hårdare och så kommer det göra ännu ondare ännu längre.

Jag förstår nu, det som hände för nästan två år sedan... Jag förstår känslan precis, även om den då var avlägsen. Jag respekterade det som hände, eftersom jag litade på dig. Men jag litar ju inte på mig själv nu. Hur kände du det då?

Det viktigaste är att jag gör det som långsamt löser upp knuten. För jag tycker inte om plötsliga översvämningar [en anledning till att våren är så irriterande]. Det sipprar in i varenda spricka det kommer åt och får det att svälla, värka och bulta som när man har hållit andan under vattnet för länge utan att nå upp till ytan.

Tiden är nog mogen för mig att bli helt och hållet fri igen.

Men jag låter det nya året komma först. Och jag tänker möta det med glädje.

[Även om det bara är byte av kalender och en massa fyrverkerier som bevisar för oss att ett nytt år har gått.]

Ciou~

Alla ljusen lyser som stjärnebloss, denna natt i vintertid

Hur kan man vara så barnsligt förtjust i Mumintrollen?! Heh, jag kan inte sluta se på avsnittena. Jag hittade en användare på YouTube som som laddat upp alla avsnitt från 1-30 förutom några stycken. MoominShield

Well, det är mina simpla nöjen när jag har lov. Imorgon ska jag dock in till stan och försöka hitta några lämpliga presenter. Några blir väl teckningar, men nog ska jag väl ändå lyckas hitta det mesta?

Julen...

Jag har nog alltid tyckt om själva julafton, men tiden runt jul brukar kunna vara så jobbig. Mest p.g.a. stressen, men samtidigt så är det skönt med en tid av lugn och ro där man bara kan vara med familjen och med vänner utan att ha skolarbete och press i nacken.

Dessutom kommer jag få träffa Rei och Alane under lovet, har inte sett dem på länge.

Samtidigt så kan jag inte låta bli att sakna tiden på Kökar... Då jag sprang omkring i Munkvärvan. Den tiden är nog den bästa i mitt liv, men man kan inte återvända till sådana tider hur som helst. Inte efter allt som hänt.

Men hur kan jag göra annat än ligga och minnas de trevliga stunderna jag hade där hos dem. Med dem alla fyra...

Nåja, jag har ju tredubbelt så många människor runt mig nu som bryr sig och som jag älskar och vill vara med. Nostalgin över de gamla tiderna kommer tyvärr aldrig lämna mig, men det är fina barndomsminnen. Och så länge jag inte tänker på det sorgliga slutet på historien så trivs jag bra med att bara minnas...

Snön har tydligen kommit för att stanna också, vilket är härligt! Det var -10 grader imorse och under dagen har det gått mellan -7 och -8 grader. Så hoppeligen kan jag vänta mig en snövit julaftonsmorgon [och kanske att jag får åka lite pulka, trots att jag hatar att få snö innanför kläderna xD]

Hoppas att ni alla har det bra och att ni får en underbar jul!

Ciou~

[Gammal bild från förra året som pappa tog]

Om jag kunde kasta mig ut bland molnen

Om jag kunde kasta mig ut bland molnen...

Där tror jag att jag skulle stanna...

Där behöver jag inte känna mig orespekterad. Där behöver jag inte känna att jag inte lever upp till förväntningar.

Där tror jag att jag kan känna mig vacker och elegant. För där råder inga tyngdlagar och inga visuella krav.

Uppe bland molnen skulle jag stanna, tror jag.

För där skulle jag kunna gråta utan att skämmas för mina svagheter. Där skulle det egentligen inte spela någon roll. För vad skulle kunna nå mig genom sfären? Ingen stress, inga prestationskrav, ingen känslomässig press.

Men uppe bland molnen är det nog ganska ensamt...

Och jag älskar er allihopa, jag vill inte vara ensam!

Men jag önskar att jag vågade gråta ibland och visa att jag inte är en stenstod, ingen klippa.

Att jag är ledsen och känner mig ful och värdelös ibland.

Tiden går fort när man har ont i fötterna

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag, men jag skriver iaf, för jag känner ett starkt behov av det.

Mina fötter har plågat mig skoningslöst i sju dagar nu, och det verkar inte som om de tänker sluta! Jag håller seriöst på att bli vansinnig! Hoppeligen så drar det över så småningom åtminstone.

Ja, på lördag är det Lilla Jul. Tänk vad tiden går fort... Snart måste jag få arslet ur vaggan och börja planera mina julklappar. Det kan jag ju börja fundera på nu under helgen. Sedan är det provperiod på kommande och som andraårselev känner man redan i ryggraden när det börjar bli dags att plugga. Så jag ska börja läsa igenom historian och repetera tyskan.

Och ja, en sak till! Håll mig socialt aktiv i vinter och vår, va? Jag vill inte isolera mig som jag gjorde förra året... Det slutar illa! Så ni ska inte tro att när jag börjar dra mig tillbaka på heltid så betyder det att jag vill vara ifred, utan det betyder att jag gör det automatiskt för att jag är trött. Så snälla, hjälp mig att inte tappa min sociala förmåga! =)

Ciou~

I denna ljuva knegartid...

Känns som om jag gör något fel hela tiden... Jag vet inte vad jag ska säga ibland, du gör mig nervös eftersom minsta lilla sak kan sätta allt i gungning. Varför måste jag göra fel? Det kanske inte alltid är mitt fel, men det känns som det. Det gör det verkligen...

Annars har dagen varit... ja, slö.

Förutom att jag och Tååfe tog varsitt hål i örat på Wikströms! Nu har jag tre i ena örat och två i det andra och Tååfe har sitt första. Fascinerande vad enkelt det är... Önskar att piercings var lika lätt.

Jag hoppas att ni alla klarar er någorlunda genom vintermörkret. Själv knegar jag på och hoppas på det bästa, men jag gick på en mina idag på min första mattelektion den här perioden. Den här kursen lär jag ta om en dag.

LiLLan är hemma från Pargas och Kulturkarnevalen! Vilket är skönt. Men ja, jag grämer mig över skolan istället för att glädjas åt vardagen.

Shit, kom tillbaka ljuva sommartid!

Askungens styvsystrar, jag lider med er

Jag tyckte den här dagen fungerade riktigt bra tills mitt humör sjönk i botten av okänd anledning nu mot kvällen.
[Jag tror dock det berodde på att jag inte fick se klart Die Hard 4 eftersom Lion och Skrållan kom hem från Kökar.]

Nu ska jag försöka slappna av och inte låta humöret sjunka i botten.

Igår var jag ensam under dagen då mamm var på Godby mässan. När hon kom hem ordnade hon en underbar middag och efter det tog vi oss en halv Ben&Jerry's var och satte oss och såg på "Walk The Line". Båda med var sin laptop i knäet, förstås.

Moíro dök upp senare och stannade över natten. Vi låg uppe till över fem och pratade. Sedan vaknade vi idag någon gång vid tolv. Vi fotade några bilder, för jag tänkte skaffa en ny gadget till bloggen och hon hade lovat att hjälpa mig, så vi får se hur de blir när de är klara.

Annars har dagen bara krupit på, jag har gjort den där engelska läsförståelsen, skrivit dagbok, kollat nätet lite bl.a. som jag brukar göra när jag har mina månatliga pyjamasdagar. Papp kom också hem idag, vi åt lite småkraffsig middag på rester. Jag gjorde omelett av några potatisar som blivit över från förr och så.

Imorgon slutar jag iaf 13.30, vilket är skönt. Men jag har precis alla ämnen jag har i den här perioden imorgon, så inget slarv med läxorna accepteras. Dessutom verkar det som om det är något med skridskor på gymnastiken så jag blir tvungen att gå på promenad istället eftersom jag inte kan skrinna lika bra som alla andra och aldrig kommer kunna det heller.

Mina fötter är konstruerade på ett så opraktiskt sätt att jag aldrig kan hitta skor som passar mig perfekt. Antingen är de perfekta på bredden, men så långa so foten glider runt i skon, eller så är de perfekta på längden, men så korta så mina tår håller på att skavas av. Detta gör att jag helst använder de som är lite för stora, för skavsår är ju aldrig kul. Men det innebär att när man komma till skridskor som måste vara spända och sitta perfekt för att man ska kunna skrinna, så finns de inga som passar mig. Jag får ont så det skär i mig efter mindre än 10 minuter på isen och blir tvungen att ta en paus. Vilket suger. Och gör att jag inte kan skrinna på gympan.

Så bye bye, bra gympa-betyg...

Nåja, det får jag lov att prata med mamm om. Nu ska jag slappa och läsa lite historia.

Ciou~

Igelkottens elegans

Hon kanske mår dåligt mellan varven, verkar ilsken, arrogant, irriterad, asocial, självisk, egoistisk, dominant och självcentrerad.

Men igelkotten kommer alltid tillbaka, hur dåligt allting än verkar vara!

Hur mycket ni än hatar henne, undviker henne, ignorerar henne, sårar henne, stressar henne, dömer henne, tittar på henne, misstänker henne, tar henne för givet, ser henne, uppskattar henne, tycker om henne, tar hand om henne, bryr er om henne.

Tack för att ni finns allihopa, imorgon är en ny dag och igelkotten ska sova i sin lövhög, för dagens sorger kommer inte igen, om man förebygger dem.

Ciou~