Systematiskt? Näe, inte här...

Jag är rädd. Rädd för att gå och lägga mig, rädd för morgondagen, rädd för skolan, rädd för min prestation, rädd för mina vänner, rädd för min familj och jag är framförallt rädd för mig själv just nu... Jag känner mig lite utom kontroll och vet inte riktigt var jag har huvudet eller VAD TUSAN DET ÄR JAG HÅLLER PÅ MED!

Varför kan inte jag få ha kontroll över mig själv? Över mina känslor och MITT liv!! Jag vill inte att något ska ha kontroll över mitt liv, men jag låter ALLTING styra mig UTOM jag själv, mina egna behov och mina egna känslor. Jag dras bara med av rädslan att inte duga, att inte vara tillräcklig, att inte göra rätt. Nuförtiden tvivlar jag t.o.m. mig själv på ett sätt jag inte är van vid.

Har jag verkligen full koll på vem jag är? Vad jag känner? Har jag den där självkänslan alla psykologer, mina vänner, min familj säger att jag har?

Det är egentligen lite för sent för att tänka över den saken, jag borde egentligen sova då jag börjar klockan 08.00 imorgon. Men jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte lägga mig ner på sängen för jag är livrädd för att slappna av och försöka låta BLI att tänka, för det är då allt det här dyker upp.

Jag vet, jag är bara stressad inför små saker, men jag har bara det felet, jag förstorar upp mina problem helt oproportionerligt och de är inte värre än det att jag bara är osäker på om jag har kontroll. T.ex. imorgon, jag ska hålla i uppvärmningen till basketlektionen. Vore det inte för att jag inte kommer ihåg om man måste ha det skriftligt på papper och ge det till läraren så skulle jag inte oroa mig för det. Tyskan, om det inte vore för att Eva förvirrade mig lite då hon på high speed förklarade för förkylda mig om vad för schema vi har som t.ex... NÄR SKULLE VI SE PÅ DEN DÄR FILMEN OCH NÄR SKULLE VI HA LEKTION?! Och det där pappret i tyskan? Eva sa att jag skulle gå och få det då jag var frisk. Chrisse sa att jag skulle få det av Eva, för hon hade två exemplar.

Så jag är förvirrad och har inte kontroll, och se vad det leder till... Panik och stress.

Fan, jag ska gå och lägga mig nu, men jag vet inte om jag klarar av det, jag är bara så himla uppjagad och spänd...

Varför...? Varför får inte jag vara en sådan där människa som kan systematiskt ordna upp problem, som inte stressar upp sig utan lugnt tar reda på vad som behöver göras o.s.v. Det är så inte jag. Jag BEHÖVER den här systematiken, men jag kan inte skapa den, den måste skapas åt mig annars kolapsar jag och blir det nervvrak jag är nu när saker inte vill gå ihop för mig...

Kanske jag borde gå över till mamm och få ett lugnande ord.

Nite~