Blaerjehg

Att plugga på helger är ju verkligen min grej... Not... Well, det får vara så, jag får skärpa mig till nästa period, jag blir godkänd ändå. =P

Och sedan kan jag ju slappa lite. Jag, Comm. Shrimp och LiLLan planerar att äta middag i stan nästa vecka för att liksom fira att vi kan vara sociala igen. x) Sedan ska Tååfe komma hit nästa helg och jag ska till Eifos en sväng och drälla också. xD Och så har vi planerat att jag och LiLLan [hittills] far till Tååfe på höstlovet, för han är ensam i typ fyra dagar. =P Så vi kan flumma och fetta oss hur mycket som helst. =D) Och Tååfe spelar tv-spel medan jag och LiLLan vrålar för full hals med munnarna fulla av chips och popcorn. xD

Ja, jag längtar tills provperioden är över... Hoppeligen slipper jag skriva om matteprovet... Jag har aldrig blivit underkänd på ett prov som jag skrivit, och jag vill inte börja med det heller, men någon gång måste det kanske ske. Dessutom är jag väl lite ringrostig på det här med pluggande nu efter min apatiska sommar. -.-

Comm. Shrimp berättade idag att den här vintern ska bli den kallaste på 1000 år. Global uppvärmning? My ass... Vad ÄR det här?! Usch... Jag HATAR vintern!

Nu ska jag försöka plugga lite... =P

Inte min dag

Igår var en för jävlig dag... Lågtrycket höll på att ta livet av mig, men inte bara mig, både LiLLan och Ajy strök med.

Nåja, nu intar jag en lätt måltid bestående av smörgåsar och kaffe, sedan tänker jag sätta på en mysfilm och strunta i allt annat, för jag orkar inte med allas sorger och problem idag.

Ciou~

Paranoia II

Nej! Nu räcker det! Den här paranoian går mig åt huvudet!! Det blir inte bättre av att jag vet precis hur den startade... Jag måste få något annat än skolarbete och privatsaker att tänka på, för annars klättrar jag snart på väggarna! Men jag är så asocial och trött och deppig och orkeslös... Jag vill bara ligga på rummet eller sitta vid datorn, eller se på en film. Jag vill inte ens umgås med min familj för mycket. Och ändå känner jag mig ensam...?

Nej, jag fungerar inte som jag ska då jag har PMS... Hoppas den går över fort nu, för tre dagar är tre dagar för mycket att vara alldeles uppochner.

Hälsningar från bottenskiktet av mänskligheten! Hoppas att ni mår bra och får en god fortsättning på veckan! Vi får se om jag bloggar nåmer ikväll, imorgon, övermorgon eller så. Jag kommer fortsätta gnälla tills PMS:en är över.

En kram och en famn att ligga i skulle sitta bra...

Ciou~

Paranoia

Jag har nog PMS, för jag har varit helt paranoid sedan igår. Lättstött, arg, irriterad, ledsen, asocial...

ABWEBWEABWEBWE! D=

Ok, nu ska jag smita ut på stan och köpa energi dricka och sedan sätta mig ner och räkna matte. =3 Det är ganska kul även fast jag inte förstår ett piss. =D

Imorgon tänkte jag dra med mig Tååfe hem till oss, även om han vill det eller inte!! Vi ska hämta LiLLan från GHS, gå på promenad, prata och umgås som vanligt... =3 Har inte fått umgås med Tååfe ordentligt sedan han kom hem.

DET SUGER TÅÅFE!! KOM TILL STAN OCH UMGÅS MED MIG SOM VANLIGT IGEN!! D= Man blir ju ledsen då du bara sitter ute i Eckerö förutom då du har biologi, och då hinner vi ändå knappt ses... Det suger, Tååfe! Det suger! Jag vill inte att du glider ifrån mig!

Sigh, paranoia...

Nu ska jag ha energidricka!

Ciou~

Silja Line

Sitter på Silja Line med papp och har just kommit till den hemska insikten att jag ska sitta på den här ruttna färjan till klockan ett inatt... e.e Tur att det finns en massa kaffe ombord, sorgligt att färjkaffe smakar getpiss... T_T

Såg Dunder på torget idag. =3 Tycker om att se folk dansa. ^^

Papp har bytt abonnemang och fått en ny supermobil med en asigt bra kamera, så jag beslutade mig för att byta abonnemang jag också och skaffa en likadan. Jag behöver en ny ändå och mobiler får man löjligt billigt om man byter abonnemang, så varför inte?

Usch... idag lär inte bli cuuhl... 0.e

...

Inte nog med att man är på väg att bli förkyld, har ont i halsen och en bultande huvudvärk så är mina hormoner i obalans och jag sitter här och bölar för att jag tror att typ alla mina vänner utom Moíro och LiLLan hatar mig...

Helt normal paranoia, men den stiger mig åt huvudet och så sitter man sedan här och snörvlar och gnäller för sig själv och är för trött för att gå till mamm och be om en kram och har inte mobilen i närheten så kan inte messa och be om att någon säger något snällt... Det här suger verkligen...

Men ingen tycker ifs om när man gnäller, jag gnäller dock inte om sådana här saker så ofta, men nu tror jag verkligen att jag behöver att folk FÖRSTÅR att jag faktiskt mår dåligt och vill ha en kram och vänligt tilltal och inte att folk försöker skämta bort det eller ännu värre, ignorerar det och väntar tills det går över...

Nej, usch, strunta i mig jag bara gnäller för att jag är sjuk och snurrig i huvudet!

Natt~

Ett sommarlov kvar till sommarlovet

Sitter på datorn i skolan och tycker synd om mig själv som har så ont överallt... .___. Känns som om man skulle behöva kräkas för att må bättre. Och så går det i konstiga vågor också. e.e Så ibland mår jag bra, ibland piss, ibland bra, ibland piss. JA, jag klagar! D= Ålänningar är kända för det och jag tänker inte vara annorlunda! Och titta ut genom fönstret så förstår de flesta. Ja, mysigt med en snöig vinter, men jag vill ha VÅR nu!

Idag ska jag till Amie iaf... =3 För i fredags så kunde jag inte dyka upp p.g.a. lågtrycket... e.e Så jag ska messa/ringa henne idag efter skolan och sedan möta henne någonstans. =D Hon och jag skulle behöva ha en kväll då vi bara ser på filmer, äter gott, surfar på nätet och tecknar tillsammans. ^^ Vi har tänkt på det förr, men det blev aldrig av... -.Ò Men jag funderar på lovet kanske? LiLLan kommer ju vara upptagen då så... =P

Min lektion börjar om en kvart igen. .___. Tyska... -.- Weeih~ Jag kanske ska ta en tur via Eifos och Tååfe också. ^^ Om jag hinner d.v.s.

Alla kommer en efter en fylla 18 iår och själv står man där med fingret i näsan och undrar vadfan som händer... D= Jag är smärtsamt medveten om att det ännu är 7 månader tills moi fyller party, dessutom VET jag att det finns människor som DREGLAR för att få dra med mig till Arken eller ut på någon holme på fest och jag är ju livrädd för alkohol, samtidigt som man ju är lite nyfiken... =3

Idag tror jag nog att jag ska börja plugga till provperioden. Jag tänker hela tiden: "Bara EN period kvar! Bara EN period kvar! Bara EN ENDA period kvar!". Men det hjälper inte egentligen för det är fortfarande två svenska prov, två matteprov, två tyskaprov och två finskaprov mellan mig och sommarlovet... D=

Baaaaaaajz~

Var till Moíro i helgen med LiLLan också, vi låg på bäddsoffan hela kvällen och fnissade och skrattade och hade på film i bakgrunden. Snackade skit som alla ju gör och så äta chips och ostbågar. Men framåt natten slutade jag delta i deras samtal, för de blev för GHS relaterade och jag hängde inte med på ägg och stora, maffiga vattendjur. Dessutom var det stjärnklart, vilket jag låg och beundrade ett tag innan sömnen slog till.

Nu skenar jag på tyska!

Ciou~

Känsliga ombeds titta bort

Igår kom jag hem med sprängane huvudvärk, jag trodde mitt huvud skulle gå av på mitten och jag vaknade tre gånger inatt, klockan 03.00, 05.00 och 07.00 .___. Sedan dök Skrållan upp och satte på morgonbarnprogrammen! D= [Ja, jag sov i vardagsrummet på soffan =3]

Well, det visade sig att det varit lågtryck, så det förklarar en del... =/

Nå, jag hann fika med Tååfe, Ethiwen, Nokimiku och LiLLan på Katten innan huvudvärken kom iaf. =] Det blev JÄTTEKONSTIGT... =[ Känsliga personer ombeds att inte titta på videon. Innehåller vuxenförbjudna saker som feta människor, massvis med kakor, sexprat och diktatur.



Ciou~

Smileys ftw!

Tack, Tååfe och Eifos, för att jag fick sova hos er inatt... Även fast du hade feber Tååfe och du, Eifos, hade jobb... =/ Jag uppskattade det verkligen. <3

Och tack Arekku och Moíro för att ni brydde er och inte hatar mig för att jag betedde mig som en idiot och inte kunde vara en bra vän när det kom till kritan... Men tack för att ni brydde er! <3

Jag tycker inte om att gråta inför folk sådär, men ibland brister det för mig också... Erin kan inte vara glad och uppåt dagarna i ända. =]

Men idag vaknade jag hos Tååfe och Eifos iaf, efter en skön natt. Tååfe skriver studentexamen i svenska imorgon, tillsammans med Sandra, Eva, Noémi och alla er andra treor antar jag. Så LYCKA TILL!!! Hoppas ni orkar sitta och klura på era essäer i sex timmar... =S

Jag är lite trött idag, vilket märktes, papp fick utstå mitt utbrott i bilen. Tack pappa! <3 Jag älskar dig! Och så tycker jag synd om mamm som är så trött och nere =/ Älskar dig också! <3 Även fast du är trött.

Nu ska jag dricka te och prata med mamm innan jag tar mitt Melatonin och knyter mig för natten. <3

Systematiskt? Näe, inte här...

Jag är rädd. Rädd för att gå och lägga mig, rädd för morgondagen, rädd för skolan, rädd för min prestation, rädd för mina vänner, rädd för min familj och jag är framförallt rädd för mig själv just nu... Jag känner mig lite utom kontroll och vet inte riktigt var jag har huvudet eller VAD TUSAN DET ÄR JAG HÅLLER PÅ MED!

Varför kan inte jag få ha kontroll över mig själv? Över mina känslor och MITT liv!! Jag vill inte att något ska ha kontroll över mitt liv, men jag låter ALLTING styra mig UTOM jag själv, mina egna behov och mina egna känslor. Jag dras bara med av rädslan att inte duga, att inte vara tillräcklig, att inte göra rätt. Nuförtiden tvivlar jag t.o.m. mig själv på ett sätt jag inte är van vid.

Har jag verkligen full koll på vem jag är? Vad jag känner? Har jag den där självkänslan alla psykologer, mina vänner, min familj säger att jag har?

Det är egentligen lite för sent för att tänka över den saken, jag borde egentligen sova då jag börjar klockan 08.00 imorgon. Men jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte lägga mig ner på sängen för jag är livrädd för att slappna av och försöka låta BLI att tänka, för det är då allt det här dyker upp.

Jag vet, jag är bara stressad inför små saker, men jag har bara det felet, jag förstorar upp mina problem helt oproportionerligt och de är inte värre än det att jag bara är osäker på om jag har kontroll. T.ex. imorgon, jag ska hålla i uppvärmningen till basketlektionen. Vore det inte för att jag inte kommer ihåg om man måste ha det skriftligt på papper och ge det till läraren så skulle jag inte oroa mig för det. Tyskan, om det inte vore för att Eva förvirrade mig lite då hon på high speed förklarade för förkylda mig om vad för schema vi har som t.ex... NÄR SKULLE VI SE PÅ DEN DÄR FILMEN OCH NÄR SKULLE VI HA LEKTION?! Och det där pappret i tyskan? Eva sa att jag skulle gå och få det då jag var frisk. Chrisse sa att jag skulle få det av Eva, för hon hade två exemplar.

Så jag är förvirrad och har inte kontroll, och se vad det leder till... Panik och stress.

Fan, jag ska gå och lägga mig nu, men jag vet inte om jag klarar av det, jag är bara så himla uppjagad och spänd...

Varför...? Varför får inte jag vara en sådan där människa som kan systematiskt ordna upp problem, som inte stressar upp sig utan lugnt tar reda på vad som behöver göras o.s.v. Det är så inte jag. Jag BEHÖVER den här systematiken, men jag kan inte skapa den, den måste skapas åt mig annars kolapsar jag och blir det nervvrak jag är nu när saker inte vill gå ihop för mig...

Kanske jag borde gå över till mamm och få ett lugnande ord.

Nite~

Onsdagskines

Det är inte kul att vakna med svullna ögon, ömma axlar och utan täcke med alla kläder på i vardagsrumssoffan... Jag ser helweird ut med svullna ögonlock. Rätt sminkning och så har ni en kines istället för en valon.

Jag skulle bara vila på soffan emedan papp gick ut, sedan somnade jag nästan genast, klockan var två på natten... Sedan vaknade jag klockan... 07.00? Av att papp skulle upp på jobb, sedan någon tid senare dök Skrållan upp och knäppte på TV:n med ett osäkert, men kaxigt: "Mamma säger att du ska komma upp nu..."

Jag kletade på mig lite mörkgrå ögonskugga för att inte se alltför weird ut iaf, sedan åt jag frukost med alla andra.

Vi fick skjuts till stan och eftersom jag var övertygad till hela min själ att jag började kvar i nio så var jag lite stressad. Men nu är jag här en timme i förväg, jag slutar halv fyra och längtar redan hem... Dessutom mår jag illa >.<

Hoppas hoppas hoppas att helgen blir bra, eller åtminstone avslappnande, för just nu behöver jag det...

Skit också...

Ciou~

Om jag kunde kasta mig ut bland molnen

Om jag kunde kasta mig ut bland molnen...

Där tror jag att jag skulle stanna...

Där behöver jag inte känna mig orespekterad. Där behöver jag inte känna att jag inte lever upp till förväntningar.

Där tror jag att jag kan känna mig vacker och elegant. För där råder inga tyngdlagar och inga visuella krav.

Uppe bland molnen skulle jag stanna, tror jag.

För där skulle jag kunna gråta utan att skämmas för mina svagheter. Där skulle det egentligen inte spela någon roll. För vad skulle kunna nå mig genom sfären? Ingen stress, inga prestationskrav, ingen känslomässig press.

Men uppe bland molnen är det nog ganska ensamt...

Och jag älskar er allihopa, jag vill inte vara ensam!

Men jag önskar att jag vågade gråta ibland och visa att jag inte är en stenstod, ingen klippa.

Att jag är ledsen och känner mig ful och värdelös ibland.

Lågtryck, högtryck, snedtryck, nedtryck

Som sagt, jag lovade mig själv att inte stressa upp mig till provperioden, men det hindrar mig inte från att bli j*vligt trött på den! Nå, sista provet nu på torsdag, som RÅKAR vara det ämne jag har MEST problem med och som är mitt största HATOBJEKT just nu: Geografi...
Jag har läst, läst, läst och läst, ändå så sätter det sig inte, vilket gör mig besviken, mest på mig själv. Att jag inte lyckas lära mig det fast jag försökt läsa... Och antagligen bommar jag nu på första försöket så jag får väl lov att plugga även EFTER provperioden för att klara mig på omtagningen.

Egentligen borde jag försöka MOTIVERA mig lite bättre antar jag, men det är inte så lätt med det här lågtrycket.

För sådan är jag, när lågtrycket kommer, då ligger jag lika lågt som maskarna. Och nu råkade mig period hamna MITT i ett lågtryckscentrum och mensvärk + lågtryck är inte någon mirakelkur.

Nåja, slut klagat! Ska fira min 17-årsdag med Yohan och de som vill! Tänkte se om vi kan ha det här hos mig eller om någon annan har utrymme för en liten feeest.

The Devil's Rejects

Aah, grrr! Jag blir så irriterad på alla skitungar som kommenterar "emo" i negativ mening så fort de ser någon med alternative klädstil, kajal och annan färg på håret än brunt eller normal blont.

[Med skitungar menar jag även 15-20+ åringar som inte vuxit upp från högstadiets kategoriserande]

Mamm har sagt till mig... att detta aldrig försvinner, men jag vägrar tro på att människor kan vara SÅ förbannat korkade att de inte växer ifrån att kategorisera folk efter stil, folkslag, ålder, kön, härstamning eller t.o.m. efter vilka föräldrarna är.

Jag börjar få nog av det. Få nog så inåt H*LVETE! Varför ska folk behöva fnittra och peka och hitta på min historia för sig själva när de inte känner mig? När jag inte ens bryr mig om dem? När jag för övrigt kommer från högre medelklass med högutbildade och intellektuella föräldrar, en fin barndom, en massa underbara vänner som ställer upp för mig i vått och torrt, hyffsade betyg, ett stort, fint hem, med två förhållanden av olila kaliber bakom mig och ett redigt intellekt.

Jag är ingen annan än mig själv och jag vill inte att Ni, Ni som inte känner mig, ska berätta för mig vem jag är. Jag ska kunna klä mig som jag vill, säga [nästan] vad jag vill, umgås med vem jag vill, skriva vad jag vill, vara vem jag vill utan att någon säger "emo O_O" och glor som en idiot och tror att de vet vilken stereotyp jag är.

Fy fan för er, säger jag bara! Fy fan!

Ciou~

Gemüse und Gefühle [again]

Fortsätter pluggandet i den här takten kommer jag inte klara tenten!

Fy, vad jag är besviken på mig själv!

Jag klarar ALDRIG av NÅGONTING! Jag klarar ALDRIG av att göra NÅGONTING jag MÅSTE göra!

Jag är arg och besviken och börjar bli stressad och orolig... Jag har inte alla anteckningar jag behöver, jag har inte ens läst in alla orden ordentligt och jag överdriver...

Varför kan jag inte slappna av...? Kan jag inte bara tänka att: "Jag läser orden nu i lugn och ro, grammatiken kommer med styckena och jag kan säkert be om hjälp så snart skolan börjat och mamm lovade att hjälpa mig."

Men så fort jag sätter mig ner med boken så blir jag disträ och KAN... INTE... KONCENTRERA... MIG! Sedan känner jag mig fail och sitter och tvingar i mig orden, mitt huvud börjar koka och så slänger jag iväg boken och lägger mig på sängen och läser Phonphucker istället.

Vad ska jag göra? [Ingen kan ge mig ett tillfredsställande svar, men jag tror jag menar det som en retorisk fråga.]

Jag kommer tycka om att få rutiner när skolan börjar, men jag vet inte om jag kan klara TY3 utan att gå om kursen.

Jag kanske borde fråga Eva om hjälp... Men jag vet inte om hon har det i såpass färskt minne att... ja, att hon orkar banka in det i skallen på mig.

Nåja, jag har iaf lärt mig en sak från mamm: "Det löser sig, gumman. Det löser sig."

Och det gör det! Believe it or not.
Ciou!

Grönsaken är tillbaka! [med nostalgi]

Jaa, nog är den tillbaka alltså!
Är det verkligen vettigt av mig att hålla på såhär? Jag håller på att gå sönder!

Ena dagen har jag panikångest och vet inte vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen [men detta är nog en egenskap en grönsak inte besitter, men vad vet man...?] och andra dagen kan jag verkligen säcka ihop och vara alltför chill för mitt eget bästa. Om jag inte får kontroll över min tillvaro snart så kommer skolan och känslolivet att knäcka mig.

Därför har jag bestämt mig för att försöka kontrollera förljande:

- Min sömn --> Jag måste börja sova mer än 6 timmar per natt, har inte gjort det på någon månad...

- Min motion --> Måste lägga chattandet mer åt sidan och försöka få tid över för en och annan power walk och att simma på Mbad med papp

- Mina prestationskrav --> Sluta jämföra mig med andra, börja tänka att jag behöver inte vara bra på allt och att jag duger som jag är

- Min självsyn --> Måste klara av att se mig i spegeln utan att hitta fel vart jag än tittar, älska mig själv mer och inse att jag faktiskt är älskvärd [emellanåt]

- Mitt skrivande --> Måste börja skriva på mina böcker igen för att få igång kreativiteten igen

Detta är det jag behöver uppnå innan nästa skolår åtminstone. Är man en lat, osäker, virrig grönsak som jag så går det inte att svänga om till den perfekta tillvaron med ett "SQUISH!" ner i komposten.

Det händer inte så mycket just nu. Skrev matteprov idag, jag fick som vanligt total blackout som alltid. Men vafan, jag är ingen tutti-frutti, jag är inte bra på allt. Ska försöka förstå mig på tyskan först och engelskan ströläser jag på hela tiden.

Ska arbeta under sportlovet nästa vecka. Får 150 e för det. Inte så dåligt för fem dagars jobb som tar absolut max en timme per dag.

Dessutom har Mickis [vännen som gett mig tillgång till detta jobb] bilder från Musiklägret -04. Bilderna på Ally! Jag blev helt salig. En våg av minnen strömmade över mig då jag mindes den där varma sommarveckan då jag var 11 år gammal, då jag blev kär i en kille med långt svart hår och världens underbaraste leende.

Ack, ja... Nostalgi...

Jag hittade av en ren slump ikväll också en dikt jag skrev till den sommaren:

Den dagen var himlen
Som förgätmigej
Då visste jag int' än
Att jag skulle möta dig

Hur kan jag förklara
Dina blickar mot mig
Jag kan inte svara
Gillar du mig, säg?

Om jag fick höra
Att du tyckte om mig
Så skulle jag göra
Allt för att få dig

Jag vet att du kanske
Int' ser mig som jag ser dig
Men av alla på lägret
Så såg du alltid på mig

Gah! Nostalgi!!!

Grönsak med nostalgi...
[Nuuu har du sett allt!]

Troubles... I realy hate them... Yes I do!

Hur lyckas allt jag ger mig in på ställa till med frustrerande problem?!

Det var meningen att jag och Alane skulle till Vasa i helgen för att hon skulle hälsa på släktingar och jag skulle hälsa på Yohan. Men Fru Fortuna hatar mig verkligen av någon anledning! Alane är satt i karantän och jag får fara ensam iaf... Och här kommer det största problemet in: Jag är asdålig med resor... [Jees, jees jees...]

Ska jag sätta mig på en buss som ska på någon längre färd så håller jag aldrig reda på rätt busshållplats, rätt tidtabeller, rätt hållplats, rätt BUSS!

Nåja, det ser ut som om jag iaf får hänga med hennes kära fader UPP till Vasa. Och det är ju alltid den biten som är besvärlig för mig. Jag har nämligen dålig koll på busshållplatser och tidtabeller såttsäga. [Skulle hamna i Kauhajoki... >.<] Men när jag väl är uppe så kommer jag antagligen klara mig. Yohan är ju där och kan ge mig en spark eller två där bak åt rätt håll! Heh... Jeå...

Sen är V8:n död... Samma med lillkissen... Så Österbottningen sörjer och dricker whiskey. Hade ett stelt samtal igår. Det kändes lite obehagligt... Men jag hoppas att han mår bättre inom några dagar. Även om jag vet hur jobbigt det är att förlora ett kärt husdjur.

Men jag har inte tid att oroa mig inför resan upp till Malax just nu! Har finskaprov imorgon. Well, har aldrig haft något språköra... Jag är ganska bra på engelska, men är nog bara medelmåttig. Jag kan ju engagera mig i det genom att läsa mer på nätet och så. Men det är inte alltid man har tid för det.

I vilket fall...

Finska är inte världens simplaste språk. Jag har varit van vid annorlunda undervisning och annorlunda uppgifter. Vi hade ofta skrivuppgifter och uppsatser om helger, lov, drömmar o.s.v. Jag har alltid varit rätt duktig på att skriva om ett sammanhang. Men jag vet inte... Har nog blivit extremt lat på sistone.

Bajabaja...

Jag tar ingenting seriöst längre, Det är både något bra och något dåligt. För anstränger jag mig för hårt och sätter FÖR stor press på mig så får jag lätt ångest och DET slutar BARA i skiten! Jag har alltid haft väldigt bra betyg, men eftersom jag haft en annorlunda undervisning med annorlunda krav så är det en enorm skillnad från tidigare.

"Here's little song I wrote
You might want to sing it note for note
Don't worry - Be happy

In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry - Be happy"
Jopp, ta och lugna ner dig Eri! För GUDS skull, livet hänger inte på att du är bra på finska! Eller matte! Eller biologi! [Ehrm...]

Hum, ja, men jag gör mitt bästa och det skiter sig ändå. Jag vet inte hur det går till. Det känns som om min hjärna saknar sin vänstra halva!

Men nu ska jag försöka slappna av lite. Ska ju träffa Yohan i helgen och han vill nog inte träffa ett nervvrak... Resan upp ordnar sig, resan ner ordnar sig. Måste bara fixa med att någon möter mig i hamnen, för jag får inte åka båt själv och måste ha någonstans att sova.

GAH!

Sluta oroa dig människa!