Hur lyckas allt jag ger mig in på ställa till med frustrerande problem?!
Det var meningen att jag och Alane skulle till Vasa i helgen för att hon skulle hälsa på släktingar och jag skulle hälsa på Yohan. Men Fru Fortuna hatar mig verkligen av någon anledning! Alane är satt i karantän och jag får fara ensam iaf... Och här kommer det största problemet in: Jag är asdålig med resor... [Jees, jees jees...]
Ska jag sätta mig på en buss som ska på någon längre färd så håller jag aldrig reda på rätt busshållplats, rätt tidtabeller, rätt hållplats, rätt BUSS!
Nåja, det ser ut som om jag iaf får hänga med hennes kära fader UPP till Vasa. Och det är ju alltid den biten som är besvärlig för mig. Jag har nämligen dålig koll på busshållplatser och tidtabeller såttsäga. [Skulle hamna i Kauhajoki... >.<] Men när jag väl är uppe så kommer jag antagligen klara mig. Yohan är ju där och kan ge mig en spark eller två där bak åt rätt håll! Heh... Jeå...
Sen är V8:n död... Samma med lillkissen... Så Österbottningen sörjer och dricker whiskey. Hade ett stelt samtal igår. Det kändes lite obehagligt... Men jag hoppas att han mår bättre inom några dagar. Även om jag vet hur jobbigt det är att förlora ett kärt husdjur.
Men jag har inte tid att oroa mig inför resan upp till Malax just nu! Har finskaprov imorgon. Well, har aldrig haft något språköra... Jag är ganska bra på engelska, men är nog bara medelmåttig. Jag kan ju engagera mig i det genom att läsa mer på nätet och så. Men det är inte alltid man har tid för det.
I vilket fall...
Finska är inte världens simplaste språk. Jag har varit van vid annorlunda undervisning och annorlunda uppgifter. Vi hade ofta skrivuppgifter och uppsatser om helger, lov, drömmar o.s.v. Jag har alltid varit rätt duktig på att skriva om ett sammanhang. Men jag vet inte... Har nog blivit extremt lat på sistone.
Bajabaja...
Jag tar ingenting seriöst längre, Det är både något bra och något dåligt. För anstränger jag mig för hårt och sätter FÖR stor press på mig så får jag lätt ångest och DET slutar BARA i skiten! Jag har alltid haft väldigt bra betyg, men eftersom jag haft en annorlunda undervisning med annorlunda krav så är det en enorm skillnad från tidigare.
"Here's little song I wrote
You might want to sing it note for note
Don't worry - Be happy
In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry - Be happy"
Jopp, ta och lugna ner dig Eri! För GUDS skull, livet hänger inte på att du är bra på finska! Eller matte! Eller biologi! [Ehrm...]
Hum, ja, men jag gör mitt bästa och det skiter sig ändå. Jag vet inte hur det går till. Det känns som om min hjärna saknar sin vänstra halva!
Men nu ska jag försöka slappna av lite. Ska ju träffa Yohan i helgen och han vill nog inte träffa ett nervvrak... Resan upp ordnar sig, resan ner ordnar sig. Måste bara fixa med att någon möter mig i hamnen, för jag får inte åka båt själv och måste ha någonstans att sova.
GAH!
Sluta oroa dig människa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar