Okej, det här inlägget kommer inte handla om fördomar till fullo, men det börjar med det.
Jag har alltid tyckt om Nemi. Säga vad man vill om hennes sadistiska sidor så är hon en filosof. Lise Myhre har verkligen gett mig något med den här serien. Man får sig inte bara ett par goda skratt, man får sig en och annan tankeställare också.
Nemi kan ibland vara en förvirrande personlighet. Ibland är hon korkad och rätt oallmänbildad, t.ex. då hon spelar frågespel som Trivial Pursuit. Men ibland, som i den här lilla strippen så inser man att hon har så mycket mer än bara sprit, sex, Sagan om Ringen och choklad på hjärnan.
Hon är egentligen en förebild för tonåringar som inte vet vilka de är. Nemi är ingen, hon är bara det hon känner för. Hon kan ändra personlighet och sinnesstämningar för situationens skull.
Den här serien är en av mina absoluta favoriter och jag tycker att folk som inte har läst en Nemi stripp då hon är på sitt bästa humör ska göra det.
Just nu håller jag på att få flunsa. Leo, den grisen, har smittat mig så jag håller på och hostar och har mig. Igår på gympan kunde jag inte ens hänga med på uppvärmningen utan att bryta ihop. Det var pinsamt och irriterande, men vad kan man göra? Jag har lärt mig att när min kropp skriker om vila, en värktablett, sömn, mat, kärlek, värme eller kyla så gör jag den till viljes. Men det viktigaste är att när jag har ont, så ska jag genast vila och sedan ta reda på varför. För min smärttröskel är så hög att jag kan skada mig själv om jag inte märker felet i tid.
Idag måste jag ännu plugga lite. Finskaprovet är på torsdag nästa vecka. Men jag är obehagligt lugn just nu. Efter det här med M så är jag lugn som en filbunke. Min kropp har domnat bort och vägrar låta mig hetsa upp mig, för då skulle jag antagligen bryta ihop totalt.
Tur att jag har världens underbaraste familj och världens ljuvligaste vänner!
Utan er skulle jag inte klara av mina sämre faser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar