Typ...
Idag har hänt något lustigt... Jag fick tillbaka dem! Jag fick tillbaka ALLA mina dokument och filer från datorn på Kökar! Jag har en sådan lyckokänsla i hela kroppen. Det kliar i mina fingrar att få börja skriva igen. Saknaden efter min favoritsysselsättning har varit extremt påtryckande. Men nu är allt tillbaka!!!
Mina böcker, mina bilder...
Jag är så lycklig att jag kan hoppa i taket.
Men!
Idag är det på dagen ett år sedan Yohan gjorde slut med mig. Den 19.2.2008 tog det slut mellan mig och Snusmumriken. Minnena har varit extra starka idag. Intryck jag knappt kommit ihåg direkt efter det hände har börjat komma tillbaka till mig.
Ok, jag vet, jag är en creepy tjej som håller koll på när, hur och var, men det är VIKTIGT för mig att ha årsdagar för sådana här saker. Det gör att jag blir på något sätt medveten om hur mitt liv sett ut, vad som hänt och hur tiden går.
Det är som om jag plötsligt inser att jag blir äldre och på något sätt faktiskt lär mig av mina misstag.
[Nu märker jag att jag är på hugget att skriva igen, för jag skriver i 100 km/h utan att se på tangentbordet... >.<] Dessutom så lyssnar jag på Superbeast med Rob Zombie och hela kroppen vill följa med.
Jaa, lycka... Alla mina gamla bilder är tillbaka också. Jag är så chockad att jag glömt bort så mycket av dem. Bandbilderna, självporträtten, kompisbilderna, Unga Band-bilderna... Så många minnen som gått igenom mitt huvud på mindre än tjugo minuter sedan jag öppnade filerna och började checka igenom mina minnen.
Det är inte bra att vara bakåtsträvande, men Charles Dickens skrev inte "A Christmas Carol" BARA för att skrämma alla små engelsmän. Man måste leva i dåtiden, nutiden och framtiden. Även om det kräver att man kommer ihåg smärtan också och att man oroar sig för framtidens bekymmer. Det är ju i nuet dessa två tidslinjer korsas.
För att kunna leva ordentligt i nuet, måste man lära av det som hänt och förbereda sig för det som ska komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar