Om jag kunde kasta mig ut bland molnen

Om jag kunde kasta mig ut bland molnen...

Där tror jag att jag skulle stanna...

Där behöver jag inte känna mig orespekterad. Där behöver jag inte känna att jag inte lever upp till förväntningar.

Där tror jag att jag kan känna mig vacker och elegant. För där råder inga tyngdlagar och inga visuella krav.

Uppe bland molnen skulle jag stanna, tror jag.

För där skulle jag kunna gråta utan att skämmas för mina svagheter. Där skulle det egentligen inte spela någon roll. För vad skulle kunna nå mig genom sfären? Ingen stress, inga prestationskrav, ingen känslomässig press.

Men uppe bland molnen är det nog ganska ensamt...

Och jag älskar er allihopa, jag vill inte vara ensam!

Men jag önskar att jag vågade gråta ibland och visa att jag inte är en stenstod, ingen klippa.

Att jag är ledsen och känner mig ful och värdelös ibland.