Skilsmässan

Jag borde kanske yttra mig om det här eftersom jag inte tycker att folk ska vara helt ovetande om det, men mina föräldrar ska skilja sig. De har redan gjort upp och vad jag fått höra har de t.o.m. fyllt i och skickat papprena.

Detta kom naturligtvis lite som en chock eftersom jag inte riktigt uppsnappat de vibbarna. Även om det varit spänt under hösten så har jag sett det som något... ja, något som gått lite upp och ner med vår ekonomi kanske?

Men i slutändan så tror jag att allt kommer ordna sig. Jag och LiLLan tar det iaf bättre än vad man tror. Ibland tänker jag inte ens på det, även om det inte var mer än en vecka sedan vi fick reda på det. Så småningom kommer vi hitta ett sätt att vänja oss vid att inte alltid få vara med mamm och papp samtidigt. Men i början kommer det kännas lite tomt, kanske lite ensamt på något sätt, men vi kommer över det.

De har ordnat upp det så att det inte kommer bli en smärtsam separation, eftersom Lion och Skrållan är så små ännu. Så inget kommer egentligen att förändras mycket förrän till sommaren kanske om papp börjar fundera på att flytta.

Men jag flyttar ju också så småningom, så jag kanske inte kommer lägga märke till det så mycket. Kanske då jag kommer hem och gärna vill umgås med hela familjen. Men det har ju faktiskt varit så nu nästan hela hösten att mamm och papp har gått om varandra hela tiden. När den ena kommer hem så far den andra på ett annat jutto och så har det hållit på.

De har så parallella liv att de inte längre hittar en knutpunkt till varandra. Det enda de egentligen har gemensamt är oss, barnen.

Men vi älskar dem och de älskar oss och de är fortfarande nära vänner.

Så egentligen är det bara illusionen av skilsmässan som är jobbig.