Ännu glöder solen

Igår hade jag, LiLLan, Arekku, Moíro och Joan världens mysigaste fika!

Jag och Joan har länge velat fram och tillbaka med när vi skulle göra det, men nu, nu äntligen fick vi det gjort!

Visst är den vacker?! Det är Zacharias Barbarossa The Babboon Clown! LiLLans egen karaktär som hon älskar så. Det var Joans idé att göra den och vi har pushat på datumet en hel del fram och tillbaka, men nu i helgen då Moíro och Arekku var på besök tänkte vi: "Nej nu jävlar!" och så köpte vi grädde, karamellfärg och skapade ett monster.

LiLLan blev överlycklig! Moíro fick i uppdrag att ta bild på hennes min då hon fick den och lovade att skicka bilderna hon tog sen, så jag laddar väl upp de bilderna senare.

Ja och så avslutar jag med ett resultat av ett sent lekande av sanning eller konsekvens. Arekku och Moíro stannade ett litet tag innan vi åt så...



Ciou!

Balladen om lilla Elsa

Är det verkligen en förmåga jag har att åga mig över allting som dyker upp?

Imorgon har vi iaf bestämt att vi ska baka den där tårtan, jag, Joan och Tååfe. Hoppas verkligen att Tååfe kan komma! För det är så sällan vi kan umgås utanför skoltid eftersom han bor så låååååångt borta.

Mamm är borta över helgen, och hon som fyller år imorgon och allt... Jag hade dessutom velat ha henne hemma under helgen. Jag mår lite konstigt och har en klump i magen baserad på en massa dåliga saker.

Arekku kommer hit över helgen och är här även på måndag. Och på måndag slutar jag halv två och kan komma via GHS hem och hinner träffa dem!

Nå, imorgon är full dag och jag behöver prata med Chrisse om min Tyska, tenten alltså. Jag och min studiehandledare funderade på att jag skulle be om att få ta om den kursen helt, men jag skulle prata med Chrisse om saken så fort som möjligt. Sedan så får jag lov att använda tiden efter att skolan slutar klockan 15.00 imorgon för att prata med Studiehandledaren om saken.

Jag klarar av morgondagen iaf. Helgen blir skön!

Ciou!

Holiday

Jag har bestämt mig för att så småningom ändra designen på min blogg, den här är lite för svart, eller vad? Skulle vara intressant och se vad jag skulle kunna åstadkomma med lite hjälp...

Hjälp någon?

Idag har varit såååååå tröttsamt! Jag sov halvt om halvt [mest mitt huvud kanske] under de sista två psykologi timmarna. Dessutom var jag stressad där emot slutet för att jag skulle hinna till bussen! För jag har fel på musklerna på innersidan av låren och skulle behöva springa efter ett par grejer i mitt skåp, men jag är antagligen bara paranoid vad gäller att passa tider.

Det blev tyvärr ingen Sthlm resa i helgen, men hoppeligen nästa helg om Moíro lyckas slita sig. Utterns moder har besök från Lund, så vi får vänta. Buäh!

Imorgon är jag med Eifos iaf! Och btw! Tååfe flyttar till Eifos lägenhet i mitt ställe! Så nu har jag lättare att umgås med honom, han sparar en massa tid och kan öva på att vara självständig och så slipper Eifos flytta tillbaka till Geta!

Nå, nu ska jag plugga tyska och prata med Uttern!

Ocean Soul

M talar med mig igen...? Va, vänta, vad är det som händer? Varför? Var det inte ett definitvt slut då han blockade mig på msn? Var det inte slut en gång för alla då jag fick tillbak nitbaskern?

Jag vill inte tänka på det förflutna, och inte på framtiden heller! Just nu vill jag stå med båda fötterna på marken, stadigt [trots att jag har haft yrsel i en halv månad nu].

Men... Varför? Vill han såra sig själv? Eller är han ute efter att jag ska bryta ihop? Inte för att jag blir ledsen av att prata med honom heller. Just nu är jag bara trött, kan bero på att klockan är nattidags, men mkay.

Ser ut som om det blir Sthlm i helgen med Ajy! LOVE! ALEC! NELLY! JAAAAH~! Nå, det blir säkert buskul, jag har pengar nu dessutom, månadspeng av både fammo och mamma. Så nu är jag på väg att spara upp mig igen hoppas jag. Jag var så duktig på att spara en gång i tiden.

Imorgon inleds min andra fulla vecka egentligen, eftersom jag började på en tisdag, så imorgon har jag haft en hel helt vanlig vecka. Jag är helt slut! Inleder den med dubbel geografi, dubbel tyska, dubbel hål, sedan har jag dubbel psykologi. Så full dag!

Wääääääh!

Sova! Sova! Sova! Jaaah~!

Tyskan går som den går, nu MÅSTE jag sova!

Ciou~

Hon får...

Det var jättekul igår hos Nen och Sandra! De har en jättefin lägenhet och det var så skönt att se alla och prata så att halsen började rispas upp efter fjärde timmen!

Idag tänkte jag fara till Joan, men jag har en sådan huvudvärk, jag skulle knappast vara trevligt sällskap just nu... Jag tänkte försöka vila och plugga lite, sedan när LiLLan kommer hem så kommer hon väl bombardera mig med vad hon gjort hos Angie, eller tvärtom, you never know.

Synd med Joan... Jag hoppades att vi skulle kunna göra den där kakan... Jag såg fram emot en till sen kväll med en vän, men den där kakan kan vi väl göra någon gång i veckan. Jag messade henne och frågade om det gick imorgon men kom nu på att hon är på ÅMI till klockan 11.

Sigh... Jag skäms när jag inte kan hålla löften... Men jag har så många vänner och jag vill gärna prioritera min tid med dem jag inte kan träffa så ofta, som Joan, Arekku, Uttern, Yohan eller Jash.

Nåja, det var trevligt igår och jag hoppas på att jag nästa vecka skulle kunna bege mig av till Swe och hälsa på Uttern och Arekku med Jash och Moíro.

Hör hellre av er över mail till mig, mittenknappen på min mobil är lite förstörd och jag kan inte skicka meddelanden för att bara man nuddar den lite så sänds meddelandet direkt, vilket ju är lite irriterande då man försöker skriva.

Nåja, vi hörs!

Ciou!

Ravenheart

Jag säger aldrig riktigt något av värde på den här bloggen huh? Skulle börja skriva av min dagbok hit! Men det skulle jag aldrig orka.

Jag saknar Yohan, mest för att det är så hemskt att sova ensam emellanåt, speciellt då jag är en sådan människa som känner mig trygg om jag får vara nära någon då det är mörkt. Det känns lättare att inte tänka hemska tankar då.

Men jag är inte heller världens "mysigaste" människa. Det kommer ta evigheter innan jag hittar min stadiga partner, om jag ens GÖR det.

Nä, nu whinar jag bara på mig själv igen!

På fredag tänkte jag fara till Svarta Katten och fika klockan halv 4, alltså efter att lusse stänger portarna. Tååfe, jag, LiLLan och Moíro kommer vara där. Skulle någon annan av er vilja komma en sväng? Som förr?

Jag hade inga läxor till imorgon och jag börjar klockan 11.55 [Ah, blisssss!] Så ikväll tänker jag äta en god smörgås, dricka te och se på en film eller läsa något.

Sådana stunder ska man ta vara på.

Mördarvals

Skolan kommer antagligen vara lite småjobbig nu i höst också. Men jag överlever.

Engelska 4, Tyska 4, Geografi 1 och Psykologi 3. Idag slutar jag fyra, men imorgon slutar jag två, så jag far via GHS och hämtar upp LiLLan.

Jag ska ännu gå på en infotimme och ha dubbeltimme psykologi innan den här dagen är över, but I'm cool!

Såg Reidun en gång idag och leendet har inte lämnnat mig sedan dess.

Jag kommer gående längs gatan för att köpa min tyska kursbok och hon går till mötes på andra sidan gatan. Hon såg varken glad, karismatisk eller pigg ut. Jag ser mig själv i ett skyltfönster och inser att jag går med rak rygg, med ett brett leende på läpparna och med långa raka steg. Det kändes som en personlig seger.

Nu är jag lite trött däremot, dricker inte kaffe före klockan 10 på morgonen, och jag har inte varit på fika, så vi får se. Jag väntar nog på att få komma hem.

Ska behöva översätta stycke 1 i min tyskabok, hitta geografiboken, plugga igenom TY3 och så får vi antagligen i uppgift att hitta psykologiboken till nästa gång. Så arbete har jag gott om.

Men jag är just nu helt slut.

Spirit Never Dies

Ibland, ibland kan jag också vara nöjd med mig själv, även om kvalitén är att döda mig för.

Min baby kom hem idag [nitbaskern alltså], den luktade M... Luktade M och minnen. Minnen, känslor och slutgiligt.

Papp kom hem idag från ett två veckor långt konfa-läger. Har saknat honom!

Imorgon är det Apatikelförbundets Sommarkonferens.

Synd att de flesta är upptagna...

Ciou ~

Igelkottens elegans

"Igelkottens elegans", det är en boktitel.

Pfhr...

Ursäkta mig alla intelligenta och seriösa människor som har läst boken och uppskattar den, men jag höll på att dö av skratt bara av titeln.

Ja, alltså ursäkta, jag tror inte det är något fel på boken, det var bara titeln som prickade ett internskämt hos mig.

Det är något med mig och mina internskämt. De lägger nostalgiska spår i mig. Speciellt igelkotten kanske...

Jag fick ju min nitbasker år 2006. Den har hängt med i vått och torrt. Och så fort jag hade den på mig så fick folk genast en bild av en igelkott. Ja, sedan dess har allt som har med igelkottar att göra haft en fånig inverkan på mig. Yohan uppmuntrade igelkotten, LiLLan uppmuntrade igelkotten, JAG framförallt uppmuntrade igelkotten.

Dessutom har jag nu bett M skicka ner min baby från Mora, så nu är igelkotten snart hemma hos mamma igen <3

Ja M ja...

Undrar om han tänker på mig...? Jag tänker med jämna mellanrum på honom och på hur trevlig han var och hur roligt vi kunde ha. Men hans intensiva känslor gjorde mig lite pressad... Han var verkligen allt man kunde önska sig i killväg, han brydde sig bara FÖR mycket om att duga, så mycket att det blev ett komplex för honom. Vilket slutade i att i ena sekunden trodde han att jag inte älskade honom för att jag var lite trött och inte orkade vara så kärleksfull som jag brukade, andra sekunden fick han ångest och skuldkänslor för att han "pressade" mig.

Nej, det var ett förvirrat kapitel i mitt liv. Men han är snel...

Dessutom kan jag hålla smått koll på honom via hans skolas hemsida.

HEJ HOPP NU GÅR JAG OCH LÄGGER MIG INNAN JAG SÄGER FÖR MYCKET LÄSKIGA SAKER OM MINA STALKER VANOR!

Stekta bananer iaf

Heh, heh, hon sa inte riktigt: "Det löser sig, gumman. Det löser sig." Mera: "Nej, nu tar du ner böckerna efter maten och så går vi igenom hur du ska plugga. Jag har hela tiden sagt att du ska lära dig studieteknik, men du verkar inte ens försöka."

Yeah, well, kanske jag inte gör det. Jag har aldrig varit bra med tekniker, det enda jag kan göra är att dela upp arbetet, sedan om jag läser det jag ska vette fan.

Nåja, nu blir det stekt banan med glass!

Ciou!

Gemüse und Gefühle [again]

Fortsätter pluggandet i den här takten kommer jag inte klara tenten!

Fy, vad jag är besviken på mig själv!

Jag klarar ALDRIG av NÅGONTING! Jag klarar ALDRIG av att göra NÅGONTING jag MÅSTE göra!

Jag är arg och besviken och börjar bli stressad och orolig... Jag har inte alla anteckningar jag behöver, jag har inte ens läst in alla orden ordentligt och jag överdriver...

Varför kan jag inte slappna av...? Kan jag inte bara tänka att: "Jag läser orden nu i lugn och ro, grammatiken kommer med styckena och jag kan säkert be om hjälp så snart skolan börjat och mamm lovade att hjälpa mig."

Men så fort jag sätter mig ner med boken så blir jag disträ och KAN... INTE... KONCENTRERA... MIG! Sedan känner jag mig fail och sitter och tvingar i mig orden, mitt huvud börjar koka och så slänger jag iväg boken och lägger mig på sängen och läser Phonphucker istället.

Vad ska jag göra? [Ingen kan ge mig ett tillfredsställande svar, men jag tror jag menar det som en retorisk fråga.]

Jag kommer tycka om att få rutiner när skolan börjar, men jag vet inte om jag kan klara TY3 utan att gå om kursen.

Jag kanske borde fråga Eva om hjälp... Men jag vet inte om hon har det i såpass färskt minne att... ja, att hon orkar banka in det i skallen på mig.

Nåja, jag har iaf lärt mig en sak från mamm: "Det löser sig, gumman. Det löser sig."

Och det gör det! Believe it or not.
Ciou!

Apatikerförbundets Sommar Sammankomst, du är välkommen!

Right, idag umgicks jag med Moíro och Arekku istället för att tänka nå mer på tyskan, jag skäms lite, men jag antar att jag kommer klara mig ändå.
Dessutom så är det så kul att träffa dem mellan varven!

På lördag klockan 15 har familjen Gäddnäs-Karlsson tänkt ordna AFSS, Apatikerförbundets Sommar Sammankomst. Alla är passiva medlemmar så man får ta med mat, tält och ett nummer med kärlek. Det kan vara en låt man har med som man tycker betyder mycket, en dikt man läst eller skrivit själv, sjunga något, uppträda på annat sätt, en sketch, en teckning, ett foto eller en anekdot går också bra. Vad som helst, bara något.

På lördag klockan 15, alla som känner mig är välkomna om de har tid och ork för att delta. Behöver någon ha en vägbeskrivning så fråga Alane, Joan eller skicka mig ett mail [för min mobil har för tillfället ingen täckning]

Nå, de som vill och orkar får gärna komma. Vi blir bara glada!

Ikväll tänker jag se på någon mysfilm på YouTube, finns inget där laddar jag väl ner någon mysigt.

Dessutom har jag förälskat mig i Fushigi Yuugi theme! Jag knarkar den just nu.

Fushigi Yuugi Opening

Gratis kaffe till ERIN!

Jag älskar min familj! That's it!

Nå, inte har det hänt något speciellt idag, men jag tänkte försöka uppdatera mig kort lite sådär varje dag.

Alane har flyttat hon också nu. Hon har dessutom någon karl på g. Chris eller hur hans namn nu stavas. Dessutom hade jag så jäkla roligt när jag träffade henne på stan en snabbis då jag var med Yohan, Eifos och Zara.
Hon har köpt en kaffebryggare.
"Jaha" tänkte jag, "Men hon dricker ju inte..."
"Ja, och så har jag en tejpremsa på den som det står "ERIN" på!" sa hon och gestikulerade, "Så jag har köpt den bara för dig!"

Gud vad man älskar henne då hon är sådär! Det är som när jag sa till Yohan att jag kunde fixa snus åt honom någon gång i vintras.

"vet tu? d e när du säger såna saker ja inte fattar att ja kona jör slut me dei =D"

Det värmer.

Idag har jag bara varit yr och haft ont i magen. Men annars har det varit lugnt. För lugnt.
Tänkte jag skulle leta mig inåt stan imorgon och prata med Eifos om den här flyttgrejen. För jag har kommit underfund med att jag kanske kände det som ett tillfälle att ta ett steg närmare oberoende.
Men så kom jag underfund med att jag ännu inte har slagit mig till ro med mitt nya liv. Jag har ännu inte funnit total harmoni med mig själv och min situation, därför tänker jag avböja.

Jag hoppas hon klarar sig... Men jag kommer ju att vara med henne efter skolan och så kommer jag sova hos henne och hjälpa henne ta hand om kissen, tvätta, städa och sådär. Och så ska jag teckna klart några bilder till henne.

Puss på dig Eifos! <3

Nå, nu ska jag se på Musse, Kalle och Långben, De Tre Musketörerna på YouTube!

Ciou!

Ångest under flyttankar i Lingonskogen

Det är inte långt kvar till skolstarten nu. Inte långt alls.

Jag börjar den 28:e augusti och idag är det fanimej den 7:e. Det är 11 dagar kvar! Jag har inte panik dock, för tyskan är det tydligen inte panik med, så jag kan pusta ut och ta det någon gång under period 1. [Ska nog ändå försöka plugga lite varje dag för det!]

Dessutom har jag ställts inför ännu ett nervkittlande kompisdilemma.
Eifos har nämligen bjudit mig att komma och bo med henne i stan....
Och jag tackade ja!

I början kände jag en positiv känsla över saken, men så mindes jag ångesten. Ångesten som jag behövde min familj för att klara av. Som förstörde mina nerver och min hälsa fullständigt. Prestationsångesten.

Jag skulle verkligen vilja flytta ihop med Eifos! Vi skulle kunna sitta uppe och prata om våra böcker och karaktärer till sentsent, dela böcker, hjälpa varandra, ha kul på stan, träffa Cap't och Junsui lite oftare. Så skulle jag ha kortare väg till skolan, till butikerna, biblioteket och jag skulle kunna träffa t.ex. Alane, Nen och de andra oftare. Dessutom skulle jag få både bostadsbidrag och studiestöd.

Men rädslan för att en natt drabbas av den där ångesten... Den där hemska känslan av total hopplöshet och att gå rakt in i en återvändsgränd. Hårt. Att drabbas av den där ångesten och inte ha tillgång till tryggheten jag kan få här hemma...

Jag går inte till vänner då jag har ångest, den tanken funkar inte! Det måste vara mamm som säger att allt är ok, att allt är bra, att allting kommer ordna sig.

Och sedan LiLLan...

Hon behöver mig så mycket just nu. Hon blev så upprörd då hon fick höra om flytten att hon höll på att deppa ihop totalt.

Tanken på att flytta hemifrån och krypa ur vaggan är lockande och rätt trevlig med jämna mellanrum. Men ifall jag checkar upp mig själv en gång till, jag är ännu ett barn.

Och jag behöver min familj i närheten.

Jag älskar Eifos och allt kul vi skulle ha kunnat ha tillsamman är så otroligt upplyftande och lockande. Men i det långa loppet så skulle ångesten komma tillbaka och då skulle jag INTE kunna be om ett lyckopiller i form av en uppmuntrande mor och dotter diskussion.

Nu ska jag tänka över den här situationen dock, för jag vet ännu inte om vad som är bäst för mig. [Men i pengaväg så är det mest praktiskt att stanna hemma.]

Ciou!