Igelkotten... KOMMER TEBAX!

Yay, det är helg! Och nä, jag har inget riskorn i snoken längre. Skönt.

Men jag fick ett sådant skrattanfall för ett tag sedan. Jag och Yohan diskuterade över msn [som vanligt] och helt plötsligt kom vi in på detta:

Erin: Mu... -.-

Yohan: mu? hu bleiv du en ko nudå?

Erin: Det är väl inte så svårt? Man står och tuggar lite gräs och glor fånigt på folk

Yohan: e int de d hippina jör?!

Yohan: fast ja, di röker ju gräs di

Yohan: avancerade kossor

Yohan: no, du har no lite negativa tankar om de föhe om du ser likhet mellan kossor och dei :P

Yohan: beror ju förståss vad du syftar på

Erin: Vaddå "syftar på"? Hur ska jag ta det där nu då?

Erin: De är skyldiga till alla metangaser som förstör vår jord!

Yohan: alla kossor i världen släpper ut 18 gånger mer gaser än alla bilar i världen

Yohan: Feel the smell :P

Erin: Jupp xD Därför skulle jag mycket hellre vara en igelkott! x)

Yohan: så man får int rör dei, men rullar man runt dei nalite så går allting bra?! :D

Erin: LOL!!! xD

Jaa, jösses vad den människan kan lysa upp en med sina tokerier. Han är för bra!

Ja, och så var man ju lite baktalad för sin utstyrsel igår... Det trodde jag faktiskt man växte ifrån i högstadiet. Men mamma sa att det alltid kommer hålla på så...

Fan också! Varför kan man inte bara bete sig som folk? Mogna till sig lite granna, sluta retas med folk för ingenting. Jag menar, jag tycker inte om personen som jag [iaf tror] baktalade mig. Men Det [jag kallar personen det från och med nu] får ändå vara som Det vill. Jag kommenterar inte Dets kläder eller hur jag ser Det som person. Iaf inte öppet i matsalen så alla tydligt SER vem Det pratar om.

Fuuk...

Ser jag så hemsk ut?

Konstig situation...

Ok, jag vet inte om detta är så mycket värt att berätta om, men det är bara så konstigt.

Vi åt ris och kyckling idag [yummi]. Men plötsligt hostade jag till just som jag tog in ett fåtal riskorn i munnen och "Schlupp"... "Jahapp... jag har ett riskorn i bihålorna... Splendid!"

Så nu har jag jäkligt ont i huvudet och ett irriterande, kliande och uppsvullet riskorn som färdas omkring i bihålorna. Jupp, det här gick ju bra...

Naah, den slinker väl ur om jag fortsätter massera runt den. Men...

GAH VAD DET ÄR IRRITERANDE!!!

[Parentes]

[MAHAHAHAHAHA! Fick 9 i Eng2 också!!!

'TEBAYO!]

SCORE!!!1!11!

Gaaah! Vad tråkigt det äääär häääär!

Jag har varit på skolan nu i två dagar och jag har redan nippran och vet inte vart jag ska ta vägen. Ögonen bränner, hjärnan försöker spränga huvudsvålen från insidan för att smita och musklerna tvinnar sig. Nej. det ÄR för jävligt med skola!

Men jag har räknat ut något kul med skolan faktiskt! Johodå! Det är kul! Jag har iaf nu bestämt mig för att gå lusse på fyra år. Jag kommer ha gått 26 kurser första året. Hm, 75-26 = 49. Då ska jag läsa 49 kurser på tre år. Hm, 49/3 = 16,333333.... Ja, kröhöm, 16 alltså. 16 på sex perioder. 16/6 = 2,6666667...

Ja, vi säger att i medeltal så behöver jag bara läsa TVÅ F*UCKING kurser per period!

Det låter väl bra i skolväg? Plus då gymnastiktimmarna.

Ja, men det är min plan iaf. Att bli en riktig jädra latmask och bara softa mig genom hela lusse... Hehehehe... LoL... Nej, det får jag ta och låta bli, man kan ju inte bli hur lat som helst! *Joho!* Neeedå! *Johodå, du gör allt för att komma undan lindrigt* Säg det där igen och jag slutar skriva!

Nå, jag fick ut mitt tyska prov nu imorse. Alltså... jag höll på att smälla av! 9- och 9 i kursvitsordet! Vad TÄNKER påfågeln med?! Stjärtfjädrarna?! Jag trodde ALDRIG att jag skulle lyckas med det den här kursen OCKSÅ! Nu kommer jag ju vara hur lat som helst på TY3 eftersom jag inte tar hennes bedömning på allvar!

Nåja, man ska inte klaga eftersom det nu höjer vitsordet lite efter sexorna i både MK1 och FIF2. Naah, det är inte kul med sådana ämnen! Låt mig få göra något jag är bra på snart!

Ska få ut Engelska provet i ENG2 nu om 7 minuter.

Ska väl smita nu

Baba!

"Förlåt"

Flicka lilla, hör upp, lyssna på
Vad tjänar det till att du gråter var natt?
Lilla vän, säg mig varför då?
Hör du inte deras grova skratt?

Se, ögonen på väggarna blundar ändå
Trots att var dröm du har slutar i gråt
Har du glömt bort vart du ville gå?
Dit kommer man int' för att man säger förlåt

Res dig upp, på egna ben
Varje resa har börjat med ett enda steg
Höj din blick, möt framtiden
Du kommer alltid ångra de gånger du teg

Flicka lilla, ta lärdom av mig
Du lever inte för att tjäna nån' an
Lilla vän, ta det till dig
Att du böjer dig gör inte drömmen sann

Se dem i ögonen, vänd dem din rygg
Fortsätt gå mot det du bestämt är ditt mål
Att leva betyder inte att du är trygg
Livet kommer än att pröva vad du tål

Res dig upp, på egna ben
Varje resa har börjat med ett enda steg
Höj din blick, möt framtiden
Du kommer alltid ångra de gånger du teg

Nej, jag vet inte varför jag fick lust att skriva den här låten. Den bara kom till mig. Det var takten som kom och sedan melodin, sedan orden.

I mitt huvud låter det som något Dia Psalma skulle ha kunnat skriva.

Blah...

Lycka! Och nostalgi [igen]

Det är som att öppna en present på julafton och inse att det är just det du alltid har drömt om. Trots att du har i bakhuvudet att du inte borde vara glad för att någon just dött...

Typ...

Idag har hänt något lustigt... Jag fick tillbaka dem! Jag fick tillbaka ALLA mina dokument och filer från datorn på Kökar! Jag har en sådan lyckokänsla i hela kroppen. Det kliar i mina fingrar att få börja skriva igen. Saknaden efter min favoritsysselsättning har varit extremt påtryckande. Men nu är allt tillbaka!!!

Mina böcker, mina bilder...

Jag är så lycklig att jag kan hoppa i taket.

Men!

Idag är det på dagen ett år sedan Yohan gjorde slut med mig. Den 19.2.2008 tog det slut mellan mig och Snusmumriken. Minnena har varit extra starka idag. Intryck jag knappt kommit ihåg direkt efter det hände har börjat komma tillbaka till mig.

Ok, jag vet, jag är en creepy tjej som håller koll på när, hur och var, men det är VIKTIGT för mig att ha årsdagar för sådana här saker. Det gör att jag blir på något sätt medveten om hur mitt liv sett ut, vad som hänt och hur tiden går.

Det är som om jag plötsligt inser att jag blir äldre och på något sätt faktiskt lär mig av mina misstag.

[Nu märker jag att jag är på hugget att skriva igen, för jag skriver i 100 km/h utan att se på tangentbordet... >.<] Dessutom så lyssnar jag på Superbeast med Rob Zombie och hela kroppen vill följa med.

Jaa, lycka... Alla mina gamla bilder är tillbaka också. Jag är så chockad att jag glömt bort så mycket av dem. Bandbilderna, självporträtten, kompisbilderna, Unga Band-bilderna... Så många minnen som gått igenom mitt huvud på mindre än tjugo minuter sedan jag öppnade filerna och började checka igenom mina minnen.

Det är inte bra att vara bakåtsträvande, men Charles Dickens skrev inte "A Christmas Carol" BARA för att skrämma alla små engelsmän. Man måste leva i dåtiden, nutiden och framtiden. Även om det kräver att man kommer ihåg smärtan också och att man oroar sig för framtidens bekymmer. Det är ju i nuet dessa två tidslinjer korsas.

För att kunna leva ordentligt i nuet, måste man lära av det som hänt och förbereda sig för det som ska komma.
 

Tideland feeling!

Hee hee hee!
Har umgåtts med Ajy nu i ett helt dygn. Gud vad kul man kan ha åt ingenting egentligen.

Vi pratade, bakade, såg på filmer och var på nätet och hade ändå skitkul. Dock var jag klämd mellan både Alva och Ajy under natten. Vi hade sett först på Sweeney Todd och sedan på Tideland. Vi blev helt paffa av den senast nämnda. Man blev helt förskräckt av att se den. Början var ganska grym, men hur den sedan tog form mot slutet gjorde en riktigt illa till mods.

Man måste se den för att riktigt förstå.

Ajy är så söt! Hon har bara svårt att själv inse den lilla detaljen. Hennes pojkvän ser det, jag ser det, Alva ser det, ALLA ser det, men Ajy ser det inte. Inte fullt ut iaf... Hmm, nåja, det kommer antagligen att sjunka in i henne så småningom.

[Alva fattar inte HELLER att hon är söt. Baaah, vad är det med dem!]

Hennes pojkvän Arekku är verkligen hur gullig som helst med henne. Dessutom visar han sin kärlek så öppet och ärligt för alla. Jag har aldrig riktigt upplevt den känslan. Inte förrän M kom, men det var så intensivt att jag inte riktigt hann vänja mig.

Men Arekku är en bra kille. Han är polare med Omegon och Nefus. Har dock inte talat med Nefus på evigheter, meeen varken han eller jag lider av det. Var en riktig liten fjolla. Ja, fy fan, han måste tro att jag är helt blåst egentligen, men whatevah! Kommer antagligen träffa honom då jag och Ajy far till Sthlm för att checka läget med hennes pöjkar, om man nu kan kalla dem så.

Men både hon och Alva är söta. That's it! >.<>

Counting Bodies Like Sheep To The Rhythm Of The War Drums

Jag har en känsla av att jag råkat bli på ett rätt sadistiskt humör just nu när jag är lite sjuk. Har nyst, hostat och snörvlat konstant nu i två dagar.

Helt plötsligt ikväll då jag satte mig vid datorn så upptäckte jag att jag började leta upp så otroligt sadistisk och mordisk musik och riktigt njöt ända ut i fingertopparna av den.

Det var som om hela kroppen följde med helt plötsligt och jag kände hur jag blev alldeles lycklig i själen av att figurera ut fruktansvärda scener till låtarna. Hittade dessutom en ny låt som jag blev rätt förtjust i.

Heh, säger jag vad den heter hajar ni vad för slags humör jag är på och hur sabla ont min näsa gör just nu!

A Perfect Circle - Counting Bodies Like Sheep To The Rhythm Of The War Drums

"Don't fret precious I'm here, step away from the window
Go back to sleep
Safe from pain and truth and choice and other poison devils,
See, they don't give a fuck about you, like I do"

Jupp, jag har lust att rycka vingarna av små sprattlande flugor och skrika vänner upp i ansiktet ifall de stör mig. Jag vet inte varför... Jag är bara så otroligt frustrerad och arg på mig själv och på alla människor som finns...

Ok, jag bryr mig om alla mina vänner och alla i min familj, men grejen är den att jag HATAR att ens GÖRA det. Jag vill skrika: "LÅT MIG HATA MINA EGNA PROBLEM! FÅ MIG INTE ATT VILJA TRÖSTA DIG! JAG VILL INTE ATT DINA PROBLEM SKA BLI MINA!".

Min insida är alldeles uppochner.

Egentligen så vill jag inte skrika sådär heller. Det handlar inte om att jag tvingar mig till att stötta mina vänner. För det är det jag vill göra. Alla dagar. Men just nu, just i detta nu, vill jag helst känna att jag inte behöver oroa mig för någon annan än mig själv.

En annan mysig låt är Ayreon - Loser

"I came here to watch you bleed, oh how I love to gloat
If you had any balls at all, you'd catch me by the throat!"

Jag vet inte vem texten syftar på. Kanske mina f.d. vänner. Jag vet inte, men sedan jag blev medveten om att de kommer till lusse så småningom så har jag gått omkring och verkligen HATAT dem. Jag vill inte se dem, jag vill inte höra om dem, jag vill inte sakna dem, minnas dem, eller tycka om dem.

Inte så svårt längre.

LOOSERS!

Nå, jag har ju iaf en vecka ledigt nu. Och imorgon ska jag och Alva till Eifos och se vad vi kan hitta på för strunt. [Spela Kejsarens Nya Stil? Den där smilande kuben på en av banorna i labbet skrämmer skiten ur mig med sitt psykopatleende!]

Ja, jag är förkyld och borde sova just nu egentligen, men vad gör man?!

Alltså seriöst! Jag är mer grönsak än någonsin!

"I'll be the one to protect you from your enemies and all your demons
I'll be the one to protect you from a will to survive and a voice of reason
I'll be the one to protect you from your enemies and your choices son
Thery're one in the same, I must isolate you ...
Isolate and save you from yourself ..."

Valentine? VINCENT Valentine?

Nä, så var det dags igen...
Alla hjärtans dag, dagen då alla frånskilda, ensamma singlar i världen ska lida för att de inte är välsignade med en partner.

En dag försenad med detta missnöjda inlägg, men hallå, rautern var till Herr Doktor, så det är lugnt att skriva en dag i efterskott!

Jag har aldrig varit glad på Alla hjärtans dag! Det har aldrig hänt något som lyft upp min dag. Jag har aldrig i hela mitt liv fått en enda ros! Nej, och dessutom så tycker Yohan att alla högtider är påhittade av bolag för att tjäna pengar. Så han uppmärksammar inte ens julen. Så vafan...

Dessutom gjorde han slut fem dagar efter Alla hjärtans dag förra året. Det börjar närma sig en sådan där årsdag som man måste fira.

["Fira"]

Men självklart, är man populär och omtyckt och blir uppvaktad på Valentines Day så är det ju klart att man uppskattar den dagen varje år. För vem vill inte få en ros av en "beundrare"?

Men de som ser på från sidan då? De människor som står i skuggan av skratt och kärlek och ser den där borta, men når den inte? De som inte får någon ros, som inte får något kort, som inte får ett brev av en okänd poet... Vem ska ta hand om dem?

Nej, fy, bojkotta Valentines Day! Ja, det är klart att man kan fira med vänner istället, men alla vet att det kan man göra så ofta iaf. Men Valentines Day utnyttjas för att få skicka ett gulligt meddelande till en person man är förtjust i.

BOJKOTTA VALENTINES DAY FÖR ALLA UTFRYSTA MÄNNISKORS SKULL!!!

Nej, det enda bra med Valentines Day är Vincent Valentine. Något bra det ordet fört med sig!

Hormoner... Dessa hormoner...

Aey! Jag har inte uppdaterat mig på länge. Mamma blev lite upprörd och sa att man har skyldighet att uppdatera sig då man har blogg.

[Ska hon säga, har sett TRE stycken inlägg från henne de senaste veckorna]

Nåja, har man provperiod så har man. Och ja, jag har haft en hel del att fundera över...

Platsar jag verkligen på lusse?

Ojojoj... Låter ödemättande...

Men nej, jag mår inte bra. Rent psykiskt har jag varit i sådan obalans att jag skrämmer mig själv. Jag vet inte vad jag vill, vad jag känner eller vart jag ska. Det är antagligen en sådan där j*vla fas igen...

[Den saten som kom på det där med hormoner är det fanimej synd om...]

Jag borde antagligen inte ta ut något i förskott, men det är inte så lätt när man alltid trott att man varit så duktig. Men det mesta av min "duktighet" kommer antagligen ifrån att jag har gått på en skola där ens personlighet, kontakt med lärarna och ens potential spelat någon roll.

Men här gör den inte det. Inte på samma sätt.

Jaja, bortskämt, jag vet. Men har man vuxit upp med ett och helt plötsligt får leva med ett annat så blir man lite ur balans.

Well, det är ju sportlov nu iaf.

Hade just mitt sista prov. Engelska.

Godkänd.

Nah, nu ska jag gå och teckna lite och äta med Alane då hon är klar med sitt prov.

Hon är ju 20 nu för hundra gubbar!

Grönsaken är tillbaka! [med nostalgi]

Jaa, nog är den tillbaka alltså!
Är det verkligen vettigt av mig att hålla på såhär? Jag håller på att gå sönder!

Ena dagen har jag panikångest och vet inte vad jag ska ta mig till eller vart jag ska ta vägen [men detta är nog en egenskap en grönsak inte besitter, men vad vet man...?] och andra dagen kan jag verkligen säcka ihop och vara alltför chill för mitt eget bästa. Om jag inte får kontroll över min tillvaro snart så kommer skolan och känslolivet att knäcka mig.

Därför har jag bestämt mig för att försöka kontrollera förljande:

- Min sömn --> Jag måste börja sova mer än 6 timmar per natt, har inte gjort det på någon månad...

- Min motion --> Måste lägga chattandet mer åt sidan och försöka få tid över för en och annan power walk och att simma på Mbad med papp

- Mina prestationskrav --> Sluta jämföra mig med andra, börja tänka att jag behöver inte vara bra på allt och att jag duger som jag är

- Min självsyn --> Måste klara av att se mig i spegeln utan att hitta fel vart jag än tittar, älska mig själv mer och inse att jag faktiskt är älskvärd [emellanåt]

- Mitt skrivande --> Måste börja skriva på mina böcker igen för att få igång kreativiteten igen

Detta är det jag behöver uppnå innan nästa skolår åtminstone. Är man en lat, osäker, virrig grönsak som jag så går det inte att svänga om till den perfekta tillvaron med ett "SQUISH!" ner i komposten.

Det händer inte så mycket just nu. Skrev matteprov idag, jag fick som vanligt total blackout som alltid. Men vafan, jag är ingen tutti-frutti, jag är inte bra på allt. Ska försöka förstå mig på tyskan först och engelskan ströläser jag på hela tiden.

Ska arbeta under sportlovet nästa vecka. Får 150 e för det. Inte så dåligt för fem dagars jobb som tar absolut max en timme per dag.

Dessutom har Mickis [vännen som gett mig tillgång till detta jobb] bilder från Musiklägret -04. Bilderna på Ally! Jag blev helt salig. En våg av minnen strömmade över mig då jag mindes den där varma sommarveckan då jag var 11 år gammal, då jag blev kär i en kille med långt svart hår och världens underbaraste leende.

Ack, ja... Nostalgi...

Jag hittade av en ren slump ikväll också en dikt jag skrev till den sommaren:

Den dagen var himlen
Som förgätmigej
Då visste jag int' än
Att jag skulle möta dig

Hur kan jag förklara
Dina blickar mot mig
Jag kan inte svara
Gillar du mig, säg?

Om jag fick höra
Att du tyckte om mig
Så skulle jag göra
Allt för att få dig

Jag vet att du kanske
Int' ser mig som jag ser dig
Men av alla på lägret
Så såg du alltid på mig

Gah! Nostalgi!!!

Grönsak med nostalgi...
[Nuuu har du sett allt!]

Gemüse und Gefühle

Hrm... Iaf Gefühle.

Jag blev så förvirrad... M loggade in helt plötsligt och jag blev helt chockad. Jag som trodde att han skulle blocka mig för ett bra tag framöver!

Samtidigt som jag blev livrädd så blev jag lite glad. Han kanske kommer över det snabbare än jag hoppats på. Dessutom så är han tydligen ihop med sitt ex igen. Mina egna känslor inför situationen är svåra att avgöra. Att hon kanske hjälper honom att komma över sorgen skulle vara så underbart lättande. Dessutom säger han att han fortfarande vill prata med mig och vara vän med mig.

Men att han saknar mig...

Det gnager i mig så fort han säger det. Men vad hade jag förväntat mig? Att han skulle glömma bort mig på tre veckor?

Jag känner mig som en grönsak...

En sådan där mosig, möglig sak som inte är speciellt tilltalande. Där som man skymtar mellan lökarna och bakom senapsflaskan längst bak i kylen. Bara att slänga i slasken....

*SQUISH*

Borta och bortglömd och själv vet den inte vad den ska göra...

Jag menar... det är en grönsak!

Troubles... I realy hate them... Yes I do!

Hur lyckas allt jag ger mig in på ställa till med frustrerande problem?!

Det var meningen att jag och Alane skulle till Vasa i helgen för att hon skulle hälsa på släktingar och jag skulle hälsa på Yohan. Men Fru Fortuna hatar mig verkligen av någon anledning! Alane är satt i karantän och jag får fara ensam iaf... Och här kommer det största problemet in: Jag är asdålig med resor... [Jees, jees jees...]

Ska jag sätta mig på en buss som ska på någon längre färd så håller jag aldrig reda på rätt busshållplats, rätt tidtabeller, rätt hållplats, rätt BUSS!

Nåja, det ser ut som om jag iaf får hänga med hennes kära fader UPP till Vasa. Och det är ju alltid den biten som är besvärlig för mig. Jag har nämligen dålig koll på busshållplatser och tidtabeller såttsäga. [Skulle hamna i Kauhajoki... >.<] Men när jag väl är uppe så kommer jag antagligen klara mig. Yohan är ju där och kan ge mig en spark eller två där bak åt rätt håll! Heh... Jeå...

Sen är V8:n död... Samma med lillkissen... Så Österbottningen sörjer och dricker whiskey. Hade ett stelt samtal igår. Det kändes lite obehagligt... Men jag hoppas att han mår bättre inom några dagar. Även om jag vet hur jobbigt det är att förlora ett kärt husdjur.

Men jag har inte tid att oroa mig inför resan upp till Malax just nu! Har finskaprov imorgon. Well, har aldrig haft något språköra... Jag är ganska bra på engelska, men är nog bara medelmåttig. Jag kan ju engagera mig i det genom att läsa mer på nätet och så. Men det är inte alltid man har tid för det.

I vilket fall...

Finska är inte världens simplaste språk. Jag har varit van vid annorlunda undervisning och annorlunda uppgifter. Vi hade ofta skrivuppgifter och uppsatser om helger, lov, drömmar o.s.v. Jag har alltid varit rätt duktig på att skriva om ett sammanhang. Men jag vet inte... Har nog blivit extremt lat på sistone.

Bajabaja...

Jag tar ingenting seriöst längre, Det är både något bra och något dåligt. För anstränger jag mig för hårt och sätter FÖR stor press på mig så får jag lätt ångest och DET slutar BARA i skiten! Jag har alltid haft väldigt bra betyg, men eftersom jag haft en annorlunda undervisning med annorlunda krav så är det en enorm skillnad från tidigare.

"Here's little song I wrote
You might want to sing it note for note
Don't worry - Be happy

In every life we have some trouble
When you worry you make it double
Don't worry - Be happy"
Jopp, ta och lugna ner dig Eri! För GUDS skull, livet hänger inte på att du är bra på finska! Eller matte! Eller biologi! [Ehrm...]

Hum, ja, men jag gör mitt bästa och det skiter sig ändå. Jag vet inte hur det går till. Det känns som om min hjärna saknar sin vänstra halva!

Men nu ska jag försöka slappna av lite. Ska ju träffa Yohan i helgen och han vill nog inte träffa ett nervvrak... Resan upp ordnar sig, resan ner ordnar sig. Måste bara fixa med att någon möter mig i hamnen, för jag får inte åka båt själv och måste ha någonstans att sova.

GAH!

Sluta oroa dig människa!