Kranieverk och sockervadd

Jovars, Yohan är på besök och ännu har man inte lyckats göra något vettigare än köpa två små påsar choklad och en burk sockervadd från Pallervanten.

Men jag tycker inte att jag ska behöva göra något annat än att vara med honom då han nu för en gångs skull är här. Även fast tyska tenten närmar sig liiiiite för fort.
Men you know, suck it up!

Nåja, jag ska försöka att inte stressa upp mig för mycket över saken. I sinom tid får jag väl tid för att råplugga och få panikångest. [Skoj skoj]

Just nu undrar jag om jag ska fråga Yohan ifall han vill se på film eller om vi båda är för trötta och negativa. Jag menar, vår relation till varandra handlar inte om att gulla och vara snälla med varandra. Han ger mig snarare något att bita i och bli frustrerad över mellan varven.
Vilket nog gör mig gott.

Men nu ska jag vila kraniet för dagen!

Crème Brûlée och allt är platåskornas fel!

Jag, LiLLan, Moí och Alane var en sväng till Tååfe! [Alane for dock tillbaks till stan på kvällen]

Vi skulle få vår Crème Brûlée [och ja, jag kollade upp hur man stavade det, bokstav för bokstav] som Tååfe lovat [åtminstone mig] nu i ett halvår. Det var hur mysigt som helst! Vi satt på terassen och Birk, Tååfes udda hund med rådjursögon, satt bredvid mig och snappade efter flugor. Vi åt också en äppelkaka, sedan gick vi ner och hälsade på Sir Owe och den där nya ponnyn som jag inte kommer ihåg namnet på.

Alltså... jag tycker om hästar, har jag alltid gjort. Men inte lika intensivt som förr. De är vackra djur och på något sätt känns det bekvämare att säga att jag red en gång i tiden och tycker att hästar är vackra och att det är roligt att rida. Men att rida varje dag, fara på tävlingar, prata om en massa tillbehör och om olika saker som hör hästar till som om man var någon expert? Ingen orkar ju ens lyssna.

I vilket fall!

Tååfe drog med oss på en promenad, efter den var vi varma och kände för att gå och simma. Jag kom ut ut omklädningshytten och skrek:"JAG SKA FÖRST IEEEEEEEJ!" För Tååfe stod redan nere vid strandkanten och väntade.

MEN! Jag kom först i! Jag sa: "Jag tänker springa rakt ut och fanimej inte stanna hur kallt det än är!!" Alanes kommentar: "Vi får se hur det blir med det."
Jodå, nog sprang jag alltid, ut ut ut ut och PLASK!

Tyvärr slutade det med att jag fick sendrag och halva simturen emedan Tååfe kastade runt oss i vattnet, så satt jag och försökte arbeta bort den där fruktansvärda smärtan.
Det slutade med att Tååfe grep tag i min fot och mitt knäveck och höll upp det i luften [aj] och Alane låg bakom mig för att stöda upp mitt huvud över vattenytan. Moíro stod på sidan om och fnissade. Sedan, när det inte hjälpte, grep Tååfe tag i min ena arm, Alane i den andra och så drog de in mig till stranden....... [Allt är säkert de där sabla kängornas fel...]

Voi voi voi...

Efter att Alane farit så spelade Tååfe Devil May Cry 3 och vi satt och hejade. Sedan var vi ute och låg på studsmattan och flummade. Vi låg och kittlade varandra och LiLLan använde Tååfe som huvudkudde....

... även på natten.

Så imorse vaknade de i en salig hög. LoL...

Jag är lite småputtrig och har fått för lite sömn idag, men jag tänkte ta det lugnt, vila lite och så vill jag göra något med mamm och papp ikväll... Om de har tid och ork. Men vi får se.

Ciou!

Bloggsinne

Att uppdatera sig alltså... Mamm säger det hela tiden, men jag väntar fortfarande på att hon ska uppdatera sig lite! Hmphf.

Dessutom var det så fräckt vid matbordet igår... Mamm pratade om en blogg.

Mamm: "Ja, alltså, hon svär nu som tusan. Samma språk som du ungefär"

Jag: "VA!??!" *förolämpad*

Mamm: "Ja, fast hon är lite smartare."

Jag: "VAAAAAAAA!??!?!?" *sjunka ner under bordet*

Ja, LiLLan och papp hade ju kul iaf.

Men jag orkar serioulsy inte vara så djup på min blogg. Min hjärna steker seriöst när jag är vid datorn. Jag är här mest för att berätta om mitt liv hit och dit, men om jag skulle bli djupare och personligare här så skulle jag berätta för mycket om människor runt mig. Och att vara personlig och tänka över relationer och minnen och sådant som rör mig och människor runt mig är en sak, åsikter och filosofier är en annan och det är jag inte riktigt expert på.

Jag menar, hur man än gör och säger så finns det alltid någon man trampar på tårna. Men ifs så läser ju ingen min blogg, så jag borde i princip kunna skriva nästan vad som helst här.

Blah!